År 874 bosatte sig en norrman, Ingólfur Arnarson, på Island och blev då den första nordbon att rota sig på ön. Han byggde sig en gård vid Rökviken, dagens Reykjavik, och efter honom följde fler nya invånare. Så berättar en historia om Islands första befolkning. En annan säger att det var två bröder som kom inseglande från Norge och som hade över 3000 personer med sig plus ett antal trälar från Irland. Inte mycket nämns om de munkar som ska ha bott på ön innan norrmännen men de kom förmodligen dit under 700-talet och lär ha lämnat ön då alltför många vikingar flyttade dit och försvårade munkarnas liv.
Oavsett om det var en ensam man eller om det var flera tusen som anlände tillsammans med två bröder så präglas Island av sin historia och man vet med sanning att Norge i slutet av 800-talet började att bli överbefolkat och att människor hade svårt att finna bördig mark; man gav sig ut i sina båtar för att söka en ny plats att bo på och Island blev populärt då det bara tog drygt en vecka att segla dit från Norge. Man vet också att kungen under denna tid, Harald Hårfager, var en despotisk ledare som många ville fly.
Efter att ha flytt kungen bestämde man att man inte skulle ha någon ny kung på ön. Istället skulle man ha ett ting där var och en fick berätta om de blivit illa behandlade och man fick själv också föreslå hur förbrytaren skulle straffas i samråd med den övriga befolkningen. Dock fanns ingen polis, ingen som kunde se till att dömda brottslingar följde sitt straff och sonade sitt brott. Om en fattig bonde anmälde en rik storbonde, och fick rätt, kunde storbonden helt sonika strunta i att betala och bonden hade ingenting att sätta emot. Det resulterade i anarki och våld, nyanlända vikingar kämpade med varandra om mark och heder. Släkter bråkade med varandra och blod spilldes. Långsinthet präglade denna tid, ett bråk kunde fortgå i generationer.
Vikingarna som flyttade till Island hade med sig sina familjer och sina husdjur, också det minsta spädbarn ansågs klara den veckolånga seglatsen. När vikingarna kom till ön var en fjärdedel av den täckt med skog, framför allt björk, vilket var bra då det gav virke till gårdar och skepp. Men skogen avverkades i snabb takt, på ett århundrade hade mer än 90 % av skogen avverkats och den nya växte inte upp tillräckligt snabbt, bland annat på grund av att fåren som familjerna haft med sig betade av skotten. Island har sedan dess präglats av sin karga natur men nu börjar man att återplantera och det är viktigt för framtiden, bland annat för energiförsörjningen på ön och några som kan det här om grön energi är https://tibber.com/se/ som gör el grönare, smartare och billigare. Island försöker nu få tillbaka skogen genom återplantering. Idag finns på Island området Hafnarsandur, 6000 hektar stort och ett område som myndigheterna vill förvandla från basalt och svart sand till skog, samt så finns flertalet plantskolor som hjälper till med återplanteringen.
