Tankar om IslänningasagorAptitväckare för nya läsare

 

 

Heimir Pálsson: Tankar om islänningasagor

 

Tanke 10 -
Naturkatastrofer

 

 

När Island sporadiskt kommer i nyheterna i övriga Europa handlar det visserligen av och till om fotboll eller handboll men mycket oftare om naturkatastrofer, speciellt vulkanutbrott. Detta har en mycket naturlig förklaring. För det första att Island är ett så pass ungt land att skapelsen inte är avslutad och för det andra att stora vulkanutbrott på Island påverkar övriga Europa och till och med andra kontinenter mycket.

Tack vare den naturvetenskapliga giganten Náttúruvá á Íslandi (2013) har vi nu möjligheter till en översikt över alla vulkanutbrott i historisk tid (och faktiskt mycket längre bak i tiden) på Island, och inte bara att det var utbrott, utan också i otroligt många tillfällen hur stora de var. Till exempel vet man nu att utbrottet som brukar kallas Skaftáreldar 1783–1784 producerade endast 14 kubikkilometer lava, medan utbrottet i Eldgjá 934–940 kom upp till 18 km3 (försök tänka på en lavatärning som mäter 1 kilometer per kant och multiplicera så med 14 eller 18!) Därmed vet vi att utbrottet i Eldgjá var det största i historisk tid på jorden. Svårt för oss som hade lärt i skolan att Skaftáreldar var störst!

Språket var oförberett. Det fanns varken ord för lava, vulkaner eller vulkanutbrott. Man verkar ha trevat sig fram, talar om ’hraun’ som egentligen betydde ’stenrös”, ’eld’ och ’jordeld’ talar försiktigt om att jörð brennur ’jorden brinner’. En vulkan i ett berg blir eldfjall.

Vi vet att under tiden mellan 874 och 1050 var det ganska många vulkaner som visade sin styrka på Island och att det blev många rätt stora jordskalv. Men ändå omtalas vulkanutbrott nästan aldrig i sagorna. I källor som kanske kan räknas en aning mera historiska, som berättelser om kristendomens lagfästande på Þingvellir år 1000 eller i Landnámabók (Landnamsboken), nämns utbrott. Sålunda berättas det i tåten om kristnandet (Kristni þáttur) att det började ett utbrott inte så värst långt från Þingvellir, och hedningarna sa att det inte var konstigt att gudarna var förbannade, varpå Snorri gode (den samme som i Eyrbyggarnas saga trodde på spöken) fick möjlighet att dra sin berömda och ofta citerade replik: ”På vad blev gudarna förbannade när den lavan kom upp som vi nu står på?” – Även i Náttúruvá citeras detta som vittnesbörd om islänningarnas nyktra naturkunskap. Men samma retorik känner man i många hundra år äldre klassiska texter, när man skulle försvara kristna män. Själva Kristnitökuhraun (’Kristnandelavan’) har naturvetarna inte blivit alldeles eniga om, både huruvida det finns och när det i så fall kom upp. I Eyrbyggarnas saga lär vi känna en Snorri som handskas mycket pragmatiskt med hedendom såväl som kristendom.

Landnamsboken (Åke Ohlmarks övers.) har en mycket märklig berättelse om nybyggaren Molda-Gnup:

Gnup for till Island ... och tog landet mellan Kuðafljotet och Eyjarån samt hela Alptaskäret. Där var då mycket med vatten och riklig svanfångst.
    Molda-Gnup sålde åt många män av sitt landnam, och där vart tätt bebyggt, innan jordelden rann över bygden. Då flydde de västerut ... (De isländska sagorna I, 128).

I originaltexten är orden om vulkanutbrottet ”áður jarðeldur rann þar ofan”. Det behövs som sagt bara fem ord för att beskriva det största vulkanutbrottet på jorden i historisk tid. För det är just utbrottet i Eldgjá (i närheten av alla nyhetsankares stora favorit Eyjafjallajökull) som det handlar om. Arton kubikkilometer i fem ord. Och flykten får bara få rader, men berättelsen innehåller klassiska drag: Flyktingarna är inte välkomna i granntrakterna och det blir väpnade konflikter som slutar med att de får fly dit ingen ville bo.

Jordskalv lyser med sin frånvaro i sagorna, och det samma gäller som sagt om vulkanutbrotten – med ett viktigt undantag. Det finns en underlig berättelse i en tåt med namn Tåten om Bergbúi. I bevarat skick anses tåten vara ung, den är geografiskt förvirrande och största delen av tåten är en lång, dåligt bevarad och mycket svårtolkad dikt. Gunnar D Hanssons översättning i Islänningasagorna 2014 II, 457–461 är ett tappert försök, där översättarens största problem ligger i den oklara och svårtolkade dikttexten. Diktens jag är en jätte som beskriver ett vulkanutbrott. Det är mycket frestande att tro att naturvetarna har rätt när de tror det handlar om ett utbrott i Borgarfjörð år 950, när det så kallade Hallmundarhraun bildades. Men jätten påpekar att man borde minnas ett större och tidigare utbrott, och då tror man det handlar om Eldgjá-utbrottet 934!

Dikten i Tåten om Bergbúi är som sagt svårtolkad men enligt ett av tolkningsförsöken skulle det faktiskt handla om guden Thor och hans krig mot vulkanjättarna. Det skulle i så fall tyda på att guden fått en ny uppgift på Island: att skydda människorna mot jordelden. Det fanns ingen Vulcanus i den nordiska mytologin och inga myter som kunde hjälpa.

 

 

 

 

 

Kommentarer eller frågor på artikel ?

 

 

 

NY BOK

 
"Resehandbok till sagornas värld"
 

Boken Islänningasagor: Händelser, platser och bilder tar oss med på en resa runt hela Island till sagornas värld.

I 29 avsnitt introducerar boken olika platser och personer knutna till sagorna.
 

 

 

 
img Islänningasagor: Händelser, platser och bilder

 

Denna inloggning är bara för medlemmar med rättigheter som front-end administrator.

Inloggning backend för administrator och webmaster

Inloggning administrator här