Tankar om IslänningasagorAptitväckare för nya läsare

 

 

Heimir Pálsson: Tankar om islänningasagor

 

Tanke 9 -
Väder och folk

 

 

Alla som bott, eller även bara turistat, på Island vet hur stor roll vädret spelar i människornas liv, och hur vanligt samtalsämne det är, inte mindre än i Sverige efter en regnig sommar. Därför förvånar det litet hur ovanligt det är att vi får veta mer än att det var bra väder eller att det var kallt när den /eller den episoden ägde rum. Ändå märker vi ibland att vädret spelar en stor roll för bondesamhället som i Eyrbyggarnas saga:

Sommaren var ganska regnig, men på hösten blev det god tork. Då hade höbärgningen kommit så långt på Fróðá att allt hö var slaget och nästan hälften av höet var genomtorrt. Så kom en god torrvädersdag, och vädret var stilla och klart och det var inte ett moln på himlen.
    Husbonden Þórodd stod upp tidigt om morgonen och delade ut uppgifterna för dagen. Somliga drog ihop höet medan andra stackade det. Husbonden satte kvinnorna till att vända det hö som ännu var inte torrt, och de delade upp arbetet mellan sig. På Þórgunnas lott föll att samla in så mycket foder som räckte till ett kreatur. Och det arbetades duktigt under dagen. (Islänningasagorna 2014 V, 191, övers. Mikael Males).

Självaste Hitchcock skulle inte gjort det bättre! Efter denna vackra idyll kommer det ett svart moln på himmeln, det regnar en stund och ”molnet drog snabbt bort och det klarnade upp. Då såg de att det hade regnat blod ur molnet.” Det idylliska var med andra ord början till slutet. Det fruktansvärda kommer och den enda som nämndes vid namn, Þórgunna, blir en mycket central gestalt i de underliga händelser som väntar. (Se också Tanke 1).

Det finns exempel på att vädret ändrar planerna som i Njáls saga, när Höskuld och Hrút blev genomvåta av regn och fick söka lä på vägen hem från Alltinget (se Tanke 6 om barn i sagorna). Man brukar skoja med att det är den enda gången det var normalt regn i hela Njáls saga. Men det händer att det regnar blod också i den som i Eyrbyggarnas saga, och efter fullbordad hämnd tar Kári sig hem till Svínafell till Flosi i en snöstorm i slutkapitlet. Då är det bäddat för den slutgiltiga förlikningen.

Oväder framkallad genom trolldom, gerningaveður, förekommer ofta och inte minst på havet, där större och mindre båtar förliser, och flera diktare beskriver storm på havet i sina strofer, men jag har bara kunnat hitta en berättelse i samtliga islänningasagor där naturligt oväder verkligen blir den tredje aktören i en konflikt. Detta får vi se i Björn Hítardalskämpes saga.

Det handlar om en rik och mäktig man, Þorstein Kuggason som har gått i förbund med kämpen Björns fiender trots att han är gift med Þorfinna, en syssling till Björns hustru. Þorstein skall med hustru och tolv följeslagare på en julfest hos en i förbundet, men vägen ligger förbi Björns gård och vädret spelar en stor roll:

Vädret blev dåligt och mycket snö föll. De kom ner sent till en inhägnad höstack som Björn ägde och som stod på en avsats, och då var det mycket snöyra. Där gick en man som bar ut hö och gav till Björns hästar. De hälsade och frågade om det hade hänt något nytt.
    Därefter frågade Þorstein: ”Kan du visa oss vägen ner genom lavamarkerna?”
    Huskarlen sade: ”Jag tror inte att Björns husfolk är skyldiga dig några gentjänster, så det gör jag inte.” (Islänningasagorna 2014 I, 265, övers. Jan Karlsson).

Innan Þorstein och hans män kan tvinga huskarlen att hjälpa dem har han försvunnit i snöyran. Þorstein inser att de är fullständigt vilse och går ovillig med på sin hustrus förslag om att söka ly hos Björn och hennes syssling. När de hittar en annan av Björns huskarlar ber han ändå om vägvisning till Húsafell, där festen skall stå. Mycket nödig verkar huskarlen ämna hjälpa dem, men det visar sig att han leder dem på villovägar och resan slutar hemma hos Björn. Efter flera förnedringar övernattar Þorstein och hans män genomkalla och på alla sätt ömkansvärda, medan Þorfinna blir väl tagen om hand av kvinnorna.

När det dagas tittar Björn ut och när Þorstein frågar om vädret svarar kämpen att det var bra väder för djärva män. Þorstein bad sina följeslagare göra sig i ordning, men när han kom ut var det fortfarande oväder och stark kyla.

Det slutar med att Björn på grund av vädret kan vinna den slutgiltiga segern:

”Jag vill ge er ett förslag, att ni stannar här till fjärdedag jul, och ni skall få all den gästfrihet jag kan ge er, men de som tycker det är bättre kan gå sin väg. Men Þorfinna skall vara kvar här och de män som är nedkylda.”
    Þorstein ville inte förlora sina män, så han antog anbudet. (Islänningasagorna 2014 I, 267).

Som läsarna kan gissa blir det en bra julfest och ”the beginning of a very good friendship!”

Solen, denna för oss nordbor så livsviktiga himlakropp, spelade självklart inte mindre roll under vikingatiden än senare. Vi kan bara beundra tanken som den framgick i Þorstein Ingimundarsons ord om sin faders baneman:

”Men vi kan trösta oss med att det är en stor skillnad mellan vår far och sådana män som Hrolleif [banemannen], och det kommer att räknas far till godo inför honom som skapat solen och hela världen, vem denne nu är. Men säkert är att någon måste ha skapat allt.” (Islänningasagorna 2014 IV, 30, övers. Jan Vestlin).

En parallell kan vi läsa i prologen till Snorris Edda, men inte bara där. Det är en upplevelse i skrivande stund att läsa ett citat i en vänskrift. Studenter vid ett brittiskt universitet fick frågan om hur världen hade kommit till. Ett av svaren inleddes med orden: ”I think the world and its inhabitants are too perfect not to have been created” (Vänskrift till Terry Gunnell 2015, 12). Great brains think alike!

I flera fall påpekas det att solsken och vackert väder är goda förutsättningar för erotik och kärlek. I få sagor blir det vackrare än när berättaren till Ljósvetningarnas saga följer Guðmund den mäktiges dotter, Þórdís, och hennes vackra friare, Sörli Brodd-Helgason:

En dag, när det var mycket vackert väder med solsken och sunnanvind, gick Þórdís ut för att se till sina linnetyger. Då fick hon syn på en ståtlig man som red mot gården. När hon kände igen honom, sade hon:
    ”Nu skiner solen och sunnanvinden fläktar och nu rider Sörli till gården.”
Allt stämde. (Islänningasagorna 2014 IV, 203, övers. Ylva Hellerud).

Som barn lärde jag mig att det var mycket passande när det var vackert väder att säga: ”Nú er sólskin og sunnanvindur og Sörli ríður í garð.” Þórdís ord hade slipats lite, men innebörden var den samma. Allt stämde.

 

 

 

 

 

Kommentarer eller frågor på artikel ?

 

 

 

NY BOK

 
"Resehandbok till sagornas värld"
 

Boken Islänningasagor: Händelser, platser och bilder tar oss med på en resa runt hela Island till sagornas värld.

I 29 avsnitt introducerar boken olika platser och personer knutna till sagorna.
 

 

 

 
img Islänningasagor: Händelser, platser och bilder

 

Denna inloggning är bara för medlemmar med rättigheter som front-end administrator.

Inloggning backend för administrator och webmaster

Inloggning administrator här