Tankar om IslänningasagorAptitväckare för nya läsare

 

 

Heimir Pálsson: Tankar om islänningasagor

 

Tanke 6 -
Barn

 

 

Om vi främst tänker på litteraturens underhållningsvärde förvånar det knappast att barn och deras tillvaro inte ofta behandlas i islänningasagorna. Barn var inte ännu en avgränsad marknadsgrupp, de fick nöjas med samma berättelse-underhållning som passade för de vuxna.

Detta hindrar inte att barn kan ha en mycket speciell roll i islänningasagorna och i samhället under fristatstiden. Ett nyckelord är fóstur, ’barnuppfostrande’.

Även om ordet fóstur och av samma rot fóstri (m.) och fóstra (f.) är rätt vanliga, är det inte alltid lätt att se om de sista syftar på den som (upp)fostrar eller den som blir (upp)fostrad. Ett extra problem får vi i att fóstri uppenbarligen understundom betyder ’den som åtar sig fadersrollen för ett barn’, men i andra tillfällen den som har hand om barnet och skall lära ut det nödvändiga. Översättarna löser detta ibland med att använda fosterfader om den vuxne. När först Ketil Sigfússon och sedan Njál Þorgeirsson erbjuder foster åt Höskuld Þráinsson (när hans fader har dödats) innebär det att de, med modern Þorgerðs ord ”ger pojken allt stöd du [Ketil] kan när han växer upp, hämnar hans död om han blir dräpt, och ger honom pengar att gifta sig för” (Islänningasagorna 2014 III, 119). Njál erbjuder Höskuld att bli sin ”fosterson”. I ett sådant fall tjänar fostrandet först och främst som ett försök på att undvika hämnd som så småningom kallar på en ny hämnd och så vidare utan ända. Vi kan jämföra det med Snorri Sturlasons uppfostran i Oddi. Så länge det varade (tills Snorri var vuxen) verkar det ha fungerat dämpande i mellanhavanden mellan barnets biologiska släkt och hans fostersläkt, mellan Sturlungar och Oddaverjar.

Foster av detta slag ser vi i flera islänningasagor, antingen som historiskt korrekta minnen eller som tecken på att man i skrivande stund trodde att det hade varit viktigt under sagatiden. En annan typ ser vi bland annat i Egils saga, när ynglingen Egil tillsammans med vännen Þórð Granason har fått spela boll mot sin far. Spelet gick inte som Skalla-Grím önskade under dagen och fortsättningen blir i Karl G Johanssons översättning:

Men på kvällen efter solnedgången gick det sämre för Egil och Þórð. Grím fick då sådana krafter att han lyfte upp Þórð och slängde ner honom så hårt att han blev helt sönderslagen och genast avled. Sedan sträckte han sig efter Egil.
    Skalla-Gríms trälinna hette Þorgerð Brák. Hon hade fostrat Egil i barndomen. Hon var storvuxen, stark som en man och mycket trollkunnig.
    Brák sade: ”Går du bärsärk mot din egen son nu, Skalla-Grím?”
    Skalla-Grím släppte då Egil och vände sig mot henne. Hon drog sig undan och sprang bort, och Skalla-Grím sprang efter henne. De sprang sedan längst ut på Digranes, och där hoppade hon från berget och ner i sundet. Skalla-Grím kastade en stor sten efter henne och träffade henne mellan skuldrorna, och hon kom inte upp efter det. Det sundet kallas nu Brákarsund. (Islänningasagorna 2014 I, 48).

Detta är allt som berättaren har att säga om Þorgerð Brák i sagan. Binamnet Brák brukar tolkas så att hon har använt verktyget brák för att älta skinn. Men i en mycket uppmärksammad pjäs Brák (2007 (planerad på Dramaten 2016–17)) påpekade författaren och skådespelerskan Brynhildur Guðjónsdóttir att brák mycket gärna kan vara ett keltiskt lånord och betyder i så fall förmodligen ’fjättrar’, eller rentav ’slav’. Många slavar kom just från de brittiska öarna. Mycket intressant är att Egil senare ger sin förstfödda dotter namnet Þorgerð och tycker mest om henne av alla sina barn, verkar det. Namnet Þorgerð tillhör inte de vanliga i släkten. Hon var mycket trollkunnig, står det i sagan. Det behöver med andra ord inte förvåna att Egil senare visar sig behärska magiska runor och nid.

Þorgerð Brák är inte alls den enda udda barnuppfostraren av främmande, d.v.s. icke nordiskt, ursprung. Hallgerð Langbrók hade en mycket märklig fóstri. Så här står det i Njáls saga:

Hennes fosterfar hette Þjóstólf och härstammade från Hebriderna, en stark och vapenduglig karl som hade dräpt många män och aldrig betalat böter för det. Folk menade att han knappast bidrog till att förbättra Hallgerðs karaktär. (Islänningasagorna 2014 III, 13).

Det visar sig att Þjóstólf är en farlig man, och här ser vi tydligt hur svårt det kan vara att tolka foster-rollen. Det kan knappast undgå läsarnas uppmärksamhet att Þjóstólf senare har en mycket fysisk åtrå till Hallgerð. Höskuld, Hallgerðs far, hade visserligen en irisk frilla, men det är svårt att förstå varför han har satt en hebridisk viking att uppfostra sin dotter. När familjen presenteras i Laxdalingarnas saga omtalas Þjóstólf inte.

Om barns lekar handlar det mycket sällan i islänningasagorna. Ett undantag är Njáls sagas beskrivning av två pojkar som leker ett slags rollspel när Hrút och Höskuld övernattar på vägen hem från alltinget hos bonden Þjóstólf (alltså inte Hallgerðs fosterfar) på gården Lund:

Bonden Þjóstólf satt mellan Höskuld och Hrút, medan två pojkar, som var Þjóstólfs inhysingar, lekte på golvet med en liten flicka och pratade dumheter som ungar brukar.
    Den ena pojken sade: ”Nu skall jag vara Mörð och skilja dig från din fru för att du inte har knullat med henne.”
    Den andra sade: ”Då skall jag vara Hrút och ta ifrån dig alla pengarna för att du inte vågar slåss med mig.”
    Detta upprepades några gånger, och alla som bodde i huset skrattade mycket. (Islänningasagorna 2014 III, 12–13).

Episoden visar (förutom vad man tyckte var roligt) huvudsakligen brödernas olika karaktär: Höskuld slår ena pojken, medan Hrút tröstar honom med en guldring och ber honom att inte håna folk i fortsättningen. Pojkens ord om Hrút är vackra och moraliserande: ”Din storsinthet skall jag aldrig glömma.”

Om man tar i betraktning att Hrút och Höskuld är på hemväg från det alltingsmöte där Hrúts och Mörðs tvist varit uppe, måste man säga att pojkarna i Lund har varit mycket bra uppdaterade och snabbt ha anpassat sina lekar till de vuxnas verklighet.

I Njáls saga får både Hallgerð Langbrók och Höskuld Þráinsson uppträda som unga, hon för att bli måltavla för Hrúts mörka spådom om hennes tjuvsögon, Höskuld (hennes dotterson) däremot för att visa sin mycket tidiga mognad och att han verkligen är en puer senex!

I fem sagor och två tåtar talas det om att sätta ut barn. I alla tillfällen är barnets fader en välmående man, även gode eller hövding. Man brukar anse att det var en accepterad familjeplanerings metod i Norden och kanske hela Nord-Europa. Det svenska ordet myling (< myrðling) syftar som bekant på dessa tragiska öden. Ari den vise skrev i Islänningeboken:

Då vart det satt i lagen att alla skulle bli kristna och ta dopet, som tidigare varit odöpta här i landet. Men beträffande utsättande av barn och ätande av hästkött skulle de gamla lagen bestå. (Åke Ohlmarks övers. De isländska sagorna I, 31).

Lagarna om barn och hästkött kom att ändras redan under 1000-talet och vi har inga möjligheter att bekräfta Aris ord, får nöja oss med att säga som historikern Gunnar Karlsson: ”Denna berättelse är visserligen rätt osannolik, men någon annan har vi inte att tillgå”. (Islands historia i korta drag 2010, 11).

En underbar berättelse om Hólmgöngu-Bersi och Halldór Ólafsson ur Kormáks saga får avsluta tankarna om barnen. Kristjan Hallberg översätter (Islänningasagorna 2014 I, 180):

En gång när Þórdís och Bersi talades vid, sade Bersi: ”Jag har tänkt mig att erbjuda Ólaf Höskuldsson att uppfostra ett av hans barn.”
    Hon sade: ”Det är jag inte pigg på. Det blir ett stort ansvar, och det är osäkert om vår ära blir större.”
    ”Det är i alla fall en trygghet för oss, för jag har många fiender och åldern börjar ta ut sin rätt”, sade Bersi.
    Han sökte upp Ólaf Höskuldsson och erbjöd sig att fostra ett barn för honom. Ólaf tog tacksamt emot erbjudandet, och Bersi tog Halldór med sig hem och lät Steinvör [Bersis syster] ta honom som fosterbarn. Detta gillade inte Þórdís, som lade undan den erbjudna betalningen för egen del. Bersi började nu åldras.
    [Senare]:
    Bersi diktade:

I en säng
ligger vi
Halldór och jag,
duger till inget,
har ingen ork.
Du är för ung,
jag är för gammal.
För dig finns det hopp
inte för mig.

Liggjum báðir
í bekk saman,
Halldór og ek,
hvergi færir,
höfum engi þrek.
Veldr æska þér
en elli mér,
þess batnar þér
en þeygi mér.

 

Därmed ledsagar Hólmgöngu-Bersi oss till den nästa tanke: om de gamla.

 

 

 

 

 

Kommentarer eller frågor på artikel ?

 

 

 

NY BOK

 
"Resehandbok till sagornas värld"
 

Boken Islänningasagor: Händelser, platser och bilder tar oss med på en resa runt hela Island till sagornas värld.

I 29 avsnitt introducerar boken olika platser och personer knutna till sagorna.
 

 

 

 
img Islänningasagor: Händelser, platser och bilder

 

Denna inloggning är bara för medlemmar med rättigheter som front-end administrator.

Inloggning backend för administrator och webmaster

Inloggning administrator här