Tankar om IslänningasagorAptitväckare för nya läsare

 

 

Heimir Pálsson: Tankar om islänningasagor

 

Tanke 5 -
Mäktiga kvinnor

 

 

Den ledande feministiska litteraturforskaren på Island, Helga Kress, har i ett flertal artiklar påpekat att trots sin frånvaro som huvudpersoner i islänningasagorna har kvinnor en mycket viktig roll i genren. Hennes viktigaste argument i ämnet kan man läsa i litteraturhistorien Máttugar meyjar, Mäktiga kvinnor (1993) och artikelsamlingen Fyrir dyrum fóstru, Utanför fostermors dörr (1996). Ganska övertygande visar författaren att kvinnornas roll var långt ifrån begränsad till femmes fatales. Kvinnokulturen påverkade mycket i stil och beskrivningar av männens (ofta dumma) handlingar. Forskningen har å andra sidan haft en stor benägenhet att förbise dessa personer. Mina tankar kretsar här kring några intressanta episoder.

När lantarbetaren Atli, som säger sig veta ”hur man brukar en åker” kommer till Bergþórshvol träffas bonden Njál inte hemma utan Atli pratar med hans hustru och samtalet fortsätter:

” ... och jag kan också arbeta med mycket annat, men jag vill inte dölja för dig att jag har ett våldsamt humör, så det är många som tvingats binda om sina sår där jag har dragit fram.”
    ”Inte har jag något att invända mot att du inte är en vekling”, sade hon.
    ”Har du något att säga till om här?” frågade Atli.
    ”Jag är Njáls hustru”, sade hon, ”och jag bestämmer lika mycket som han över gårdsfolket.”
    ”Vill du ge mig anställning?” frågade han.
    ”Bara på det villkoret”, sade hon, ”att du gör allt jag ber dig om, om det då gäller att slå ihjäl folk.”
    ”Nog har väl du sådana karlar omkring dig”, sade han, ”att du inte behöver mig för det arbetet.”
    ”Det bestämmer jag” sade hon. (Islänningasagorna 2014 III, 45)

Den kvinna som här står på scen får mycket positiva omdömen i sagan som hustru och moder (och genom tiderna likaså hos läsarna) och anses inte alls vara någon furie. På originalspråket säger hon ”Hér ræð eg ekki síður hjón en hann” vilket ännu mer noggrant kunde översättas med ”Här anställer jag folk lika mycket som han.” Hon anser sig med andra ord vara alldeles jämbördig med sin man, när det gäller att anställa gårdsfolk.

Här handlar det om en bondhustru. I Grettirs saga (som visserligen anses ung i den version vi känner) finns det en underbar berättelse där Þorbjörg den tjocka, Egil Skallagrímssons barnbarn, i sin make, hövdingen Vermund den smales, frånvaro räddar den dödsdömde Grettir från villrådiga bönder. I hela episoden löjliggörs bönderna, som här har tagit en fånge som är dem vida överlägsen. När Vermund kommer hem (från Alltinget) frågar han, litet förvånad, varför hon har gjort så, och får ett härligt svar:

”Det fanns flera skäl”, sade Þorbjörg. ”För det första så kommer du att anses som en mycket större hövding än förut, för att du har en hustru som vågar göra en sådan sak. Och för det andra, så skulle hans släkting Hrefna inte velat att jag lät honom dödas. Och för det tredje, han är på många sätt mer karl än de flesta män.”
    ”Du är en klok kvinna i det mesta du gör”, sade Vermund, ”och det tackar jag dig för.” (Islänningasagorna 2014 II, 136).

Det är värt att understryka att binamn som ”den tjocka” (digra) eller ”den smale” (mjói) inte alls verkar ha varit så nedsättande som i dag. Det handlar bara om fakta! – Þorbjörgs kloka och psykologiskt grundade svar kan bara beundras.

Laxdalingarnas saga kan läsas som den enda av de stora islänningasagorna som har en kvinnlig huvudperson. Guðrún Ósvífursdóttir är den bärande personen i största delen av sagan. Men det finns andra mycket spännande kvinnoporträtt där.

Dotter till äktaparet Bjarni och Ljúfa hette Jórunn. ”Hon var en vacker och mycket stolt kvinna med utmärkt förstånd” står det i hennes presentation i sagan. Hon blev gift med en mäktig och förnäm herre, Höskuld Dala-Kollsson och flyttade till hans hem:

Jórunn Bjarnadóttir slog sig ner på Höskuldsstaðir och tog itu med gårdssysslorna tillsammans med Höskuld. Man kunde snart märka på hennes sätt att skicka sig att hon var klok och duglig, kunnig om mycket och alltid storvulen. Hennes samliv med Höskuld var gott men för det mesta inte särskilt förtroligt. (Islänningasagorna 2014 V, 8, övers. Lars Lönnroth).

Här gäller det modern till Hallgerð Langbrók, en av de viktigaste personerna i Njáls saga, men i den sagan nämns Jórunn faktiskt aldrig med namn, endast hennes bror, Svan (en skum typ). Men i Laxdalingarnas saga får Jórunn flera intressanta beskrivningar.

Höskuld köpte ett skepp och seglade till utlandet för att köpa virke till husbyggande, men kom tillbaka inte bara med hustimmer utan också med en bedårande vacker slavinna som han hade köpt för mycket silver. Hon var dessutom ovanlig, för hon var dövstum och ingen visste varifrån hon kom eller vad hon hette. När Höskuld kom hem frågade Jórunn ”vad det var för en kvinna som kommit i hans sällskap”:

”Du tror kanske att jag driver med dig”, svarade Höskuld, ”men jag vet inte vad hon heter.”
    Jórunn sade: ”Antingen är det lögn som folk säger eller också har du talat mer med henne än bara frågat vad hon heter.”
    Höskuld sade att han inte ville neka till det, berättade som sanningen var och bad dem ta väl hand om denna kvinna. Han sade att han ville att hon skulle bo i huset.
    Jórunn svarade: ”Inte vill jag bråka med din frilla som du har haft med dig från Norge, även om hon blir besvärlig att ha i huset, och det blir hon säkert om hon både är döv och stum.”
    Efter sin hemkomst sov Höskuld hos sin hustru varje natt och sade knappt ett ord till frillan. Det var uppenbart för alla att hon uppträdde som en förnäm kvinna och inte som en som saknade vett. (Islänningasagorna 2014 V, 12).

Mot våren födde frillan ett barn, en son som av fadern fick namnet Ólaf och blev ”mer företagsam än andra barn.” När Jórunn krävde att frillan ”skulle företa sig något nyttigt eller också ge sig av därifrån” bestämde Höskuld ”att hon skulle passa upp honom och hans fru och därutöver sköta om sin pojke.” – När Ólaf var två år gammal talade han fullständigt rent, sägs det i sagan, och då visar det sig att hans mor inte alls är stum (det hetta mállaus ’mållös’ på isländska), för Höskuld kommer på henne där hon talar med pojken. Då fick han också veta att hon hette Melkorka och var dotter till den iriske kungen Mýrkjartan. Detta berättade Höskuld för Jórunn, ”men hon svarade att det var osäkert om kvinnan talade sant och sade sig inte bry sig om sådana märkvärdiga människor.” Så fortsätter sagan:

Något senare, när Jórunn skulle lägga sig, drog Melkorka av henne strumpor och skor och lade på golvet. Jórunn tog strumporna och slog henne om huvudet med dem. Melkorka blev rasande och slog med knytnäven på Jórunns näsa så att blodet strömmade. Höskuld kom och skilde dem åt. (Islänningasagorna 2014 V, 13).

Detta slutar med att Melkorka får flytta. Senare får vi se Jórunn lägga sig i en arvtvist mellan Höskuld och hans halvbror, Hrút, där hon lyckas med mycket kloka argument lugna ner sin man.

Detta är bara exempel. En sökande läsare kan hitta många fler.

 

 

 

 

 

Kommentarer eller frågor på artikel ?

 

 

 

NY BOK

 
"Resehandbok till sagornas värld"
 

Boken Islänningasagor: Händelser, platser och bilder tar oss med på en resa runt hela Island till sagornas värld.

I 29 avsnitt introducerar boken olika platser och personer knutna till sagorna.
 

 

 

 
img Islänningasagor: Händelser, platser och bilder

 

Denna inloggning är bara för medlemmar med rättigheter som front-end administrator.

Inloggning backend för administrator och webmaster

Inloggning administrator här