Artiklar Mycken läsning på tema Island

 

 

 

 

 

Det handlar om mord i sagorna, dråp under senare århundraden och dagens populära deckare.

 

Olika slags mord

Orsaken till mord eller dråp i islänningasagorna lämnas ibland till läsaren, ibland för de handlingen framåt. Ibland frossas det i beskrivningar hur dödandet går till och det har jag inte förstått, men ser detsamma upprepas i vanliga tv-serier. Kanske är det motsatsparet liv och död som berör oss alla och samtidigt framträder begreppen ond och god.

Berättelser lever ännu om några överlagda mord under senmedeltid som har sin grund i hård kamp om makten och pengarna.

Island ligger mitt i Nordatlanten där folk från andra nationer hämtat val och fisk. Övergrepp på utlänningar i början av 1600-talet har nog haft sin grund i rädsla. Vid ungefär samma tid gjorde främmande pirater strandhugg och mördade värnlösa.

De flesta sorgliga dråp som gått till litteraturen har varit desperata handlingar i svåra situationer där förbjuden kärlek uppstått i trånga rum på isolerade gårdar. Någon gång har det också varit ett förtvivlat försök att komma över pengar eller annat av värde.

Det första mordet i staden Reykjavik väckte uppseende 1913 och redovisades i tidningen. De få mord som skett årligen har annars inte hamnat i media, om det inte gällt en efterlysning.
Skulle någon ta de isländska spänningsromanerna på allvar som borde huvudstadsområdet vara överfullt av svåra brott med dödlig utgång.

 

 

Islänningasagor

Osämja, maktkamp, hämnd, hat, dråp och mord har fascinerat genom åren. I islänningasagorna, släktsagorna, blir de dräpta så många att det är svårt att räkna dem. Händelserna utspelas omkring år 1000, men skrevs ner några hundra är senare. Lagen är inte lätt att förstå, men det gjordes skillnad på morð och víg eller dråp när den skyldige trätt fram offentligt och berättat om dådet. Böter skulle då betalas till den dödes släkt. Straff utmättes på tinget. Om en bonde dödade sin träl och meddelade detta, var det inte straffbart. Att döda någon i öppen strid var inte brottsligt.

Mord, lönnmord var ett värre brott och är inte så vanligt i sagorna. Ett hårt straff var att dömas till att resa utomlands, åtminstone tre år, ett annat att förklaras fredlös. Egendom togs då i beslag och vem som ville fick misshandla eller döda den fredlöse.

Släktskapsband, ära och svuren trohet styrde mycket i samhället. Släktens heder kunde kräva stora offer och hämnden nämns ofta.

 

 

I Gísli Súrssons saga på Västfjordarna

I Gísli Súrssons saga hade huvudpersonen Gísli som bodde på Hól på i Dýrafjörður på Västfjordarna onda drömmar. Hans gästande svåger mördades i sängen på gården och Gísli drog spjutet ur bröstet på honom. Sedan lät han han lägga offret i en hög, ordnade en riktig begravning med arvöl.

Det hölls midvinterfest både på Gíslis gård Hól och hos hans syster och svåger på Sæból. Gårdarna var fulla av folk. Gísli smög in genom fjöset på Sæból, in i hallen där alla sov. Svågern Þorgrím låg i skåpsängen hos sin hustru. Gísli stack spjutet genom mannen så att att det fastnade i sängen. Så smet han ut, medan hustrun skrek. Männen var berusade och rådvilla. Gísli skyndade hem till sin hustru på gården Hól. Tidigare hade det varit tävlan mellan de två männen och "ganska frostigt".

Gísli Súrsson dömdes fredlös, men tack vare sin hustru Auð kunde Gísli klara sig rätt länge. (Se Islänningasagor. Händelser, platser och bilder)

I slutet av sagan faller den fredlöse Gísli, " alla säger att han var den tappraste man som funnits, även om han inte till alla delar var lyckosam".

Tillnamnet Súr hade Gíslis far fått i Norge där han med söner och en dotter räddat sig ut ur en mordbrand genom att doppa getskinn i ett kar med sur vassla. Redan innan Gísli flyttade till Island hade han ha haft ihjäl sjutton personer och senare åtta, allt enligt sagan.

 

MATERIAL
Islänningasagorna, Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar. Red. Kristinn Jóhannesson, Gunnar D Hansson, Karl G. Johansson, Reykjavik, Sagaforlag 2014.
▪ Se också Islänningasagor. Händelser, platser och bilder. Red. Nanna Stefania Hermansson, Heimir Pálsson. Samfundet Sverige-Island, Lund, Katla förlag 2015.

 

 

En baðstofa på södra Island 1935

Berättelser om dessa manlig hjältar har hållits levande genom århundraden. Säkert berättades de i de stora hallarna av järnålderstyp och i senare tiders allt mindre hus.

När bilen med den svenska Nanna Lundh-Eriksson på resa på Sydlandet 1935 välte, fick hon övernatta i en baðstofa, i en säng närmast dörren. Hon beskrev interiören. Där fanns fyra sängar för två och en avbalkning för husbondefolket. Ett par ynglingar klädde av sig, en piga kammade sitt långa hår och flätade det. En femårig flicka lekte på golvet. Bonden hängde tranlampan på nedersta sängstolpen, där daglönaren Hannes vaknade. Gamlamor satte sig på pallen framför hans bädd.

Det är en syn, så overklig, att jag måste nypa mig i armen för att förvissa mig om att jag är vaken – lampans flackande sken, det gammaldags rummet, människorna, som samlas kring Hannes och Hannes själv upprätt i sängen, läsande högt den åldriga Laxdælasaga med egendomligt tonfall – är det nutid eller en vision från hedenhös?s. 202 ff

 

MATERIAL
▪ Nanna Lundh-Eriksson, Sagornas ö, reseminnen, Uppsala, Lindblad 1936.

 

 

Snorre Sturlasson i Reykholt 1241

Snorri Sturluson, (1178-1241) är historieskrivaren som räddat mytologiska berättelser, Heimskringla och Snorra-Eddans dikter. Han tillhörde Sturlungarnas ätt, var bildad, lagsagoman, politiskt aktiv och skald. De största släkterna kämpade om makten och det var ofredstider.

Snorre bodde i Reykholt i Borgarfjörður, hade hunnit bli över 60 år och sörjde 1241 sin bortgångna hustru. Han hade dessförinnan varit vid det norska hovet, rört sig mellan kung Håkon och Skule jarl. Kungen beordrade Gissur Þorvaldsson, som hade varit gift med en av Snorres döttrar, att fängsla eller dräpa Snorre. I september drog Gissur med ett stort följe till gården Reykholt. Boningshusen låg strax ovanför den laug, eller det varma bad, som nu bär Snorres namn. Snorre flydde ner i MATERIALren och efter gick fem män med dragna svärd. En av dem, Símon, bad en annan, Árni, att hugga. Snorre sade "Eigi skal höggva!" Hugg inte. Símun svarade: "Högg þú", Hugg du. Snorre svarade "Eigi skal höggva!"

Detta berättar Snorres brorson Sturla Þórðarson (1214-1284) i Sturlungasagan. Också han var politiker, skald och historieskrivare och han skildrade mordet liksom de samtida slagen och ruskiga övergrepp.

MATERIAL
Sturlunga saga, ritstjóri Örnólfur Thorsson, Svart á hvítu, Reykjavík 1988.

 

 

Jöns Gerekesson i Skálholt 1433

Domkyrkan i Skálholt låg i det södra biskopsdömet, Hólar i det norra. Biskoparna hade stor makt, samlade egendom, drev handel och omgav sig med stort följe. Jöns Gerekesson Lodehat (ca 1378-1433) var en dansk präst som blev kansler hos Erik av Pommern, som under unionstiden var kung över hela Norden. Jöns utnämndes till ärkebiskop i Uppsala, men domkapitlet klagade, ogillade honom för hans leverne. Orsaken var tydligen hans svåra syn på andras pengar och på kvinnor. Påven avsatte honom 1422 och kungen lät skicka honom över England till Island som biskop i Skálholt. (Påven tillfogade att det inte var så mycket som stod på spel eftersom befolkningen närmast var barbarer.) Även där blev han hatad och efter tre år angreps han av en flock bönder. Han sökte skydd i domkyrkan, där han greps och sedan dränktes i en säck 1433. En del av hans mannar lyckades fly i ett stulet engelskt fiskefartyg, andra blev dräpta. Handlingar angående skeppet har bevarats, historien berättas i övrigt i annaler eller årsböcker och i ett flertal artiklar.

MATERIAL
▪ Vísindavefurinn, Af hverju var Jón Gerreksson biskup drepinn og hver var þar að verki?

 

 

Jón Arason i Skálholt 1550

Biskopens korkåpa från 1540

Reformationen genomfördes i Danmark enligt lag 1537. Kungen, Kristian III, nu kyrkans överhuvud, hade utsett en luthersk biskop i Skálholt. Den katolske Jón Arason (1484-1550), satt kvar som biskop på Hólar och motarbetade reformationen och därmed Danmark. En syslumaður eller häradshövding hade fått i uppgift av kungen att fängsla Jón, men lät det bero. Året efter for Jón med de vuxna sönerna Ari och Björn för att att stämma honom. De blev alla tre tagna och förda till Skálholt. Den lutherske biskopen där var död och kungens ombud i Skálholt fann säkrast att låta halshugga både Jón och sönerna i november 1550. Året efter hämnades en stor grupp norrlänningar genom fara söderut och döda alla danskar i Skálholt, skyldiga eller ej.

Biskopen Jón Arason var för övrigt den som omkring 1530 skaffat det första boktryckeriet till Hólar och boktryckaren Jón svenske, som senare blev präst. Biskopens dikter, däribland Ljómur, finns utgivna och mycket har skrivits om honom.

MATERIAL
▪ Vísindavefurinn, Hvað er að segja um siðaskipti á Íslandi og hlutverk Jóns Arasonar í því ferli?

 

 

Axlar-Björn, Snæfellsnes 1596

På gården Öxl vid Búðir på Snæfellsnes bodde Björn, som figurerar i Jón Árnasons folksagor och i moderna romaner. Efter gården fick han tillnamnet Axlar-Björn. Han hade för sed att döda dem som kom resande, ta hand om deras kläder, pengar och hästar. Han hade hunnit ta livet av arton personer och sänkt dem i en tjärn innan det upptäcktes. Björn dömdes 1596 till död och partering och delarna sattes på stänger vid Laugarbrekka nära Hellnar.

 

MATERIAL
▪ Jón Árnason, Íslenzkar þjóðsögur og æfintýri, Leipzig 1864.
▪ Úlfar Þormóðsson, Þrjár sólir svartar, Reykjavík, Eget förlag, 1988.
▪ Megas, Björn og Sveinn, Reykjavík, Mál og Menning 1994.
Axlar-Björn på Wikipedia

 

 

Morden på baskerna, Västfjordarna 1615-1616

Basker, som islänningar kallade spanjorer, hade börjat fånga storval vid Island och inför ett förfärligt oväder sökte tre skepp lä på norrsidan av Västfjordarna. Två av dem bröts sönder och det tredje strandade. Över 80 man lyckades märkligt nog ta sig vidare västerut i småbåtar i hopp om att få ett fartyg. En grupp om fjorton man tog sig i land i Dýrafjörður, blev mördad och kastad i havet av dem som bodde där. En annan grupp om arton blev dräpta av häradshövdingen och hans bönder på en ö i Ísafjarðardjúp, skändade och slängda i fjorden. Det var förbjudet för utlänningar att handla med islänningar, deras fiske och valfångst var olovlig och mot dem kunde överheten använda de metoder som passade bäst. Några basker överlevde vintern och for iväg på havet, men hördes aldrig av.

Jón Guðmundsson den lärde (1574-1658) beskrev kritiskt dessa mord och därför blev han tvungen att flytta från Västfjordarna.

Händelserna, Spánverjavígin, lyftes 2016 fram av den Baskisk-isländska vänföreningen.

Se också denna utförliga artikel Island och Baskien, gemensam historia, med karta.

 

MATERIAL
▪ Tapio Koivukari, Ariasman, finsk historiker och översättare, roman 2011,
Ariasman, frásaga af hvalföngurum, þýð. Sigurður Karlsson, Uppheimar 2012
▪ Sjón, Rökkurbýsnir, Reykjavík, Bjartur 2008, bygger på samma händelser.

 

 

Turkräden, Västmannaöarna 1627

England och Frankrike slogs mot Spanien, Danmark deltog i trettioåriga kriget. Det var fritt fram på havet för statligt sanktionerade sjörövare från Alger och Tunis. Några gjorde räder på Island, på Östfjordarna, Västmannaöarna och i Grindavík.

I juli 1627 kom 300 pirater, av olika nationaliteter, på tre fartyg till Västmannaöarna. De hade redan 110 fångar ombord, fick tag i ytterligare 242, vilket var hälften av öarnas invånare. Av dem hade 200 lyckats gömma sig, men 36 personer dödades på plats.

Islänningarna såldes, liksom andra européer, som slavar i Alger. Staden låg under det stora Osmanska eller Ottomanska riket, därför kallades sjörövarna för turkar. Många av islänningarna dog genast och en del konverterade till islam. Prästen från Västmannaöarna fick resa hem för att samla in medel för att köpa slavar fria, men det var svårt och friköp lyckades så småningom bara för 34 av dem. Tio återvände till Island, som muslimerna kallades. Bland dem var Guðríður Símonardóttir som kom till Köpenhamn och där skulle den unge prästen Hallgímur Pétursson säkra att hon hade kvar sin rätta tro. Hon blev hans maka, han landets störste psalmist vars namn återspeglas i den stora kyrkan i Reykjavik.

 

MATERIAL
▪ Helgi Þorláksson, Sjórán og siglingar, Reykjavík, Mál og Menning 1999.
▪ Steinunn Jóhannesdóttir, Reisubók Guðríðar Símonardóttur. Skáldsaga byggð á heimildum. Reykjavík, Mál og Menning 2001.
▪ Úlfar Þormóðsson, Hrapandi jörð: Skáldsaga um Tyrkjaránið, Reykjavík, Almenna bókafélagið 2003.
▪ Úlfar Þormóðsson, Rauð mold: Skáldsaga um Íslendinga í Barbaríu, Reykjavík, Almenna bókafélagið, 2004.
▪ Þorsteinn Helgason, Hverjir voru Tyrkjaránsmenn, Saga 1995.

 

 

Islands klocka, Jón Hreggviðsson, i början av 1700-talet

"Har jag dräpt en man eller har jag inte dräpt en man? Vem har dräpt en man och vem har inte dräpt en man? När dräper man en man och när dräper man inte en man? Ta mig så fan om jag dräpt en man. Och ändå." Så svarar Jón Hreggviðsson när Arnas Arnaeus frågat. Sedan berättar han, som blivit anklagad och på Þingvellir dömd för mord men lyckats fly, sin historia. På märkliga vägar hade Jón kommit nu till Köpenhamn för att lämna över en ring från den ljusa mön till Arnas Arnaeus och nu satt han med ett krus öl framför honom.

Förebilden för Arnas Arneus är historikern Árni Magnússon (1863-1730) som samlat handskrifter både på Island och i Norge. Jón är huvudperson i Halldór Kiljan Laxness roman Íslandsklukkan författad 1942-43 och mötet i Köpenhamn sker i den första delen.

Islands klocka är full av fantastiska beskrivningar och av humoristiska överdrifter, anspelar på samtiden, men betraktades också som historia. Árni Magnússons namn lever främst i det institut i Reykjavik som förvaltar isländska handskrifter.

Författaren Halldór Kiljan Laxness (1902-1988) fick Nobelpriset 1955. Till hans hem på Gljúfrasteinn, nu museum, vallfärdar hans läsare från hela världen. Där tog på 1950-talet gästfritt emot medlemmar ur Samfundet Sverige-Island.

 

MATERIAL
▪ Halldór Laxness, Íslandsklukkan, Islands klocka, första delen av trilogin, i svensk parallellöversättning av Peter Hallberg. Stockholm, Atlantis 2005.

 

 

Árbær vid Reykjavik, Sigurður og Steinunn, 1704

Två familjer bodde i gården Árbær nära Reykjavik. Sæmundur Þórarinsson hette den ene bonden som var gift med Steinunn Guðmundsdóttir, över 40 år, med tre egna barn från sina tidigare äktenskap. Den andre hette Sigurður Arason, 26 år, och han bodde tillsammans med sin mor och en yngling. Den yngre mannen, blev förälskad i den äldres hustru och kastade hennes make i en fors i Elliðaár. Han hittas drunknad och ryktet gick om mord. Ämbetsmännen var villrådiga. Historikern Árni Magnússon, som råkade vara i Skálholt, blev tillfrågad och tyckte att de två skulle dömas till döden, och huvudena sättas på en stänger som brukligt är i Danmark, androm till varnagel. Sigurður miste huvudet, Steinunn blev dränkt. När den stora vägen drogs nära tingsplatsen vid Kópavogur, gick den över deras små gravhögar och deras ben fördes till vigd jord.

Gården Árbær ingår, som den såg ut i början av 1900-talet, i Árbæjarsafn, friluftsmuseet inom Borgarsögusafn Reykjavíkur.

Flera artiklar har skrivits om fallet.

 

MATERIAL
▪ Lemúrinn, artikel av Hrafn Malmquist, Íslensk morðsaga frá 1704: Var dæmdur til dauða fyrir morð og höfuð hans sett á staur

 

 

Svartfågel, Bjarni och Steinunn på Sjöundá, Västfjordarna, 1801

Min morfar berättade att, när han som ung gick över Skólavörðuholt, alltid kastade en sten på Steinkudýs, en hög över Steinunn från Sjöundá. Den låg där nu Hallgrímskyrkan reser sig, hennes ben flyttades därifrån på 1910-talet.

På den avsides liggande gården Sjöundá på Rauðisandur, Barðaströnd, bodde Bjarni Bjarnason och Guðrún Egilsdóttir med tre barn. Gården delades och dit flyttade våren 1801 Jón Þorgrímsson och Steinunn Sveinsdóttir med sina fem barn. Bjarni och Steinunn blev förälskade, stämningen var dålig den vintern, ryktades det. Bägge paren trätte inbördes. De bodde i samma baðstofa och en piga och en bror till Bjarni hörde också i hushållet.

Författaren Gunnar Gunnarsson lät den unge kaplanen Eyjólfur beskriva händelserna i sin bok Svartfugl 1929. Det är stark, mörk bok där prästen tar fram sina egna tankar, tvivel och kval. Våren 1802 sades det att Jón hade fallit från bergssidan i havet och Guðrún dog. På hösten hittades Jóns lik på stranden. Bjarni blev häktad och Steinunn, som var gravid, förhördes också. De medgav att Bjarni slagit mannen och att de förgiftat kvinnan. Bjarne och Steinunn dömdes till döden och fördes till arresten i Reykjavik, men det fanns ingen bödel i landet. Steinunn dog 1805 och blev lagd på Skólavörðuholt.

Bjarni sändes till Kristianssand i Norge, kroppen blev rådbråkad på stegel och hjul, huvudet satt på en påle. Den präst som följde med på resan kom aldrig över det, skrev författaren Gunnar Gunnarsson (1889-1975). Han for ung till folkhögskola i Danmark, skrev på danska, återvände hem 1939. Hans namn lever dels i museet och författarbostaden på Skriðuklaustur och i Gunnarshús, författarförbundets hus i Reykjavik.

 

MATERIAL
▪ Gunnar Gunnarsson, Svartfågel. Översättning Teresia Eurén (1869-1952), Stockholm, Norstedt 1930.

 

 

Morden på Illugastaðir, vid Húnaflói, norra Island, Friðrik och Agnes 1828

En tredje tragedi som tagits upp i litteraturen är morden på Natan Ketilsson och Pétur Jónsson, hans gäst. Natan, var en självlärd läkare och beryktad person, som många kvinnor föll för. Den mest kända är Vatnsenda-Rósa vars kärleksdikter till honom fortfarande lever som "Augu mín og augu þín".

Natan bodde 1828 på Illugastaðir på Vatnsnes, Húnavatnssýsla med en ung hushållerska Sigríður och pigan Agnes, som han haft ett förhållande till. Det sades att Natan hade pengar och kanske var det därför som Friðrik från gården Katadalur i närheten och de två kvinnorna mördade de båda männen som sov och tände eld på gården. De tre dömdes, Sigríður skickades till spinnhuset i Köpenhamn, Agnes och Friðrik halshöggs. Bödeln var Natans bror. De lades i hög, i Þrístapar vid Vatnsdalshólar, där det nu finns ett minnesmärke över den sista avrättningen i landet, 1830.

Hannah Kent från Australien, född 1985, var som ung stipendiat på norra Island när hon fick se platsen och höra historien. Hon blev så tagen av Agnes öde att hon kom att ägna flera år åt det, sökte källorna som hon också publicerat. I intervjuer har hon talat om mörkret och kylan som mötte henne och om en rad oförklarliga händelser som inträffade under arbetet.
Hennes bok En mörderska bland oss lästes sommaren 2016 i Sveriges radio, P1. Huvudperson i den är Agnes som, i väntan på sin dom, är inhyst hos en bondfamilj som knappast vågar tala med henne. Hon arbetar hårt, minns sin kärlek och berättar om sitt liv för den unge prästen medan husfolket lyssnar i bakgrunden. Ramen är en torvgården, dess baðstofa, för vilken museet Glaumbær i Skagafjörður har stått modell.

Personerna i tragedin 1828 har beskrivits i ett flertal historiska uppsatser, romaner, skådespel och filmer.

 

MATERIAL
▪ Hannah Kent, Náðarstund, Agnes Magnúsdóttir, ást hennar, glæpur og aftaka. Þýð. Jón Stefán Kristjánsson. Reykjavík, JPV útgáfa 2015.
▪ Kent, Hannah, Burial Rites, London, Picador 2013.
▪ Kent, Hannah, En mörderska bland oss. Översättning Karin Andræ, Ponto pocket, Damm förlag 2014.
▪ Filmen Agnes i regi av Egill Eðvarðsson 1995.

 

 

Sólborgarmál, Svalbarð, nordöstra Island 1893

I Thor Vihjálmssons roman, Gråmossan glöder rider två män rider österut för att undersöka och döma ett misstänkt brott.

" Fjällväggen reste sig framför dem på andra sidan utmejslad av älvens lopp i århundraden; som steg och sjönk, och ilsknade till om vårarna, och brusade fram och piskade fram nya gåtfulla bilder; nysmidda troll uppenbarade sig i klippornas band; och lockas fram för att bereda tro åt de lönnliga ting som du gräver fram för att bereda en tro åt de lönnliga ting som du gräver ut ur ditt medvetandes djup; den urgamla människans själ. " Gråmossan glöder s. 29

Författaren fantiserar om huvudpersonen den unge juristen och skalden, verklighetens Einar Benediktsson, då vikarierande häradshövding. Romanen bygger på en tragisk historia och de inblandade har fått egna namn.

På prästgården Svalbarð i Þistilfirði hade halvsyskonen, pigan Sólborg Jónsdóttir, 29 och den jämngamle drängen Sigurjón Einarsson blivit förälskade och hon hade varit gravid. Ryktet hade sagt att att barnet var förkommet. Häradshövdingen ledde för förhören i gården. Det kom fram att barnet hade kvävts. Sólborg tog under tiden in rävgift och dog. Hon begravdes under torvväggen till kyrkogården, varken inom eller utanför. Sigurjón dömdes till sex års fängelse och han levde till 1940.

Thor Vilhjálmsson (1925-2011) var författare och översättare och fick 1988 Nordiska rådets litteraturpris för Gråmossan glöder.

Det berättas att när Einar Benediktsson (1864-1940) ensam for från Svalbarð ville färjemannen också ha betalt för kvinnan som följde honom. Han, som var mörkrädd, bodde några år i huset Höfði i Reykjavik där hon fortsatt skall gå igen.

Filmen Dómsdagur om mordet väckte häftiga reaktioner och 2015 diskuterades i TV om andra sanningar än de som kom fram 1893.

 

MATERIAL
▪ Thor Vilhjálmsson, Gråmossan glöder. Översättning Peter Hallberg Höganäs, Wiken 1988.
Sólborgarmál, radioteaterpjäs av Klemenz Jónsson1986.
Dómsdagur, TV-film i regi av Egill Eðvarðsson, 1998.

 

 

Brodermordet i Reykjavik 1913

Ett ohyggligt mord blev 1913 tidningsstoff, så hett att Morgunblaðið för första gången utnyttjade illustrationer till ett detaljerat reportage. Änkan Júlíana Silfa Jónsdóttir (f. 1865) flyttade till staden med sin dotter och bodde ihop med en Jón som inte var arbetsvillig.
Hennes ogifte bror Eyjólfur Jónsson i torvgården Dúkskot vid Vesturgata var flitig och sparade sina slantar. Han hade en bankbok i ett skrin. Hon bjöd honom en dag på skyr. Han tyckte att det smakade illa. Jag hällde brännvin i det, sade hon. Han blev senare dålig och det hann spydde upp var självlysande.
Efter tretton dagar dog han. Júlíanas sambo Jón nekade all inblandning, hon menade att han uppmanat henne till att förgifta sin bror med råttgift. Hon dömdes till döden 1914, men levde till 1931.

 

MATERIAL
▪ Radioteaterpjäs av Klemenz Jónsson (1920-2002)
▪ (Historien finns nämnd i Glasbruket av Arnaldur Indriðason.)
▪ Lemúrinn, artikel av Hrafn Malmquist, och bilder „Bróðurmorðið“ 1913: Hundrað ár frá fyrsta morðmálinu í Reykjavík

 

 

Spänningsromaner eller brottmålslitteratur

"Det här är väl ändå ett typiskt isländskt mord." sade Sigurdur Óli.
"Ja", sade Erlendur.
"Snuskigt, meningslöst och begånget utan minsta ansats att försöka dölja det, röja undan spår eller skaffa undan bevis."
"Jo", sade Erlendur, "Ett taffligt isländskt mord." Glasbruket s. 12

Ömurlegt íslenskt morð valde Katrin Jakobsdóttir (f. 1976) som rubrik för sin magisteruppsats i isländsk litteratur 2004. Glæpasagnir, brottmålslitteratur, är en genre som inte beaktats, skrev hon.

Naturligtvis har detektivromaner på danska eller engelska blivit lästa också på Island, men det var först 1911 som Conan Doyles Baskerville hundurinn blev översatt. (Sherlock Holmes blev känd på svenska 1887).

Den först isländska rysaren kom 1926, Húsið við Norðurá av Guðbrandur Jónsson, om två engelsmän som fiskar lax. En historia om ett bankrån kom 1939 Alt í lagi í Reykjavík av Ólafur Friðriksson.

I slutet av 1970-talet kom tre spänningsromaner av Gunnar Gunnarsson, Jón Birgir Pétursson och Viktor Arnar Ingólfsson (f. 1955) som har skrivit flera stycken. På 1980-talet blev de fyra, både Ólafur Haukur Símonarson och Þráinn Bertelsson gav sig då in i genren. En av författarna, Brigitta Hrönn Halldórsdóttir (f. 1959), har skrivit en hel rad spännings-kärleksromaner, ingen av dem översatt till svenska, men väl till tyska. På 1990-talet kom flera författare som Leo Löve, pseudonymen Stella Blomkvist och 1997 Arnaldur Indriðason med Synir duftsins som ännu inte givits ut på svenska.

 

MATERIAL
▪ Katrin Jakobsdóttir, "Ömurlegt íslenskt morð". Feður, synir og fjölskyldur í samfélagi íslenskra glæpasagna. MA-ritgerð í íslenskum bókmenntum, Háskóli Íslands 2004.

 

 

Arnaldur Indriðason (f. 1961) är född i Reykjavik, historiker och journalist. Han introducerade i den första boken polisen Erlendur, som har fått följa med i flera av författarens i allt 20 detektivromaner. Av dem finns tolv på svenska, alla översatta av Samfundets medlem Ylva Hellerud. Böckerna finns nu på 40 språk.

Arnaldur har sagt att han tagit intryck både av Alfred Hitchcock och Sjöwall-Wahlöö. En lycklig person är ointressant, menar han och huvudpersonen bör vara olycklig. Polisdetektiven Erlendur är frånskild och lever ensam, hans dotter har problem med droger och hans son med alkohol. Erlendur har rötter på Östlandet och bär på en upplevelse då hans bror omkom i snöstorm medan han själv överlevde. Han har ofta medkänsla med dem han möter, många olika tilltufsade individer. Händelsekedjorna kan sträcka sig över tid, men miljöskildringarna är mycket realistiska och det mesta utspelas i staden. Aktuella samhällsproblem finns med liksom dagens slanguttryck, men inte några längre våldsskildringar.

Katrin Jakobsdóttir påpekar i sin uppsats att den realism som Arnaldur fört fram fanns också i de medeltida sagorna som i Gísli Súrssons saga. Hon menar att männen framträder bäst i Arnaldurs böcker, men kvinnor och även personer som polisen Marion Briem, varken man eller kvinna, har stora roller. Det handlar om vanligt folk, nationalismen finns där och i en omänsklig värld är familjen en trygghet som de flesta strävar efter, men inte når.

Med Glasbruket slog Arnaldur Indriðason igenom och han fick den svenska utmärkelsen Glasnyckeln för den. Senare har han fått ännu en sådan liksom flera andra internationella priser.

Själv är jag mycket fascinerad av hans beskrivningar som i Den som glömmer. Han har sagt att han ville återvända till en tid utan modern elektronik, det vill säga 1977. Boken inleds med att något tungt faller från hög höjd i en jättestor hangar på basen i Keflavík. Sedan hittas en död man i den damm som bildats vid kraftvärmeverket Svartsengi, där nu Blå lagunen ligger.

Arnaldur tecknar en bakgrund, 1940 besattes Island av brittiska soldater för att 1942 ersättas av amerikanska. Som mest var de 38 000 man i landet. En flygplats byggdes på heden vid Keflavík och amerikaner fanns kvar där till 2006. Isländska inställningen till basen var delad, vänstersidan ville få bort basen och landet ur Nato, de konservativa behålla den.

Samtidigt med utredningen funderar Erlendur över en ung flickas försvinnande 25 år tidigare i närheten av Kamp Knox, barackkvarteren i västra Reykjavik. När de amerikanska soldaterna lämnade stan 1945 fanns 500 s.k. Nissenhuts där som som mest 3 000 islänningar bodde övertog och det blev med tiden slumkvarter.

"Boendeförhållanden var usla, barackerna var aldrig tänkta som bostäder. De var byggda av korrugerad plåt, tunna tretexskivor och papp. Avloppet var i bästa fall primitivt, råttorna endemiska... " Den som glömmer s. 27.

De två poliserna, Erlendur och Marion, talar med en amerikansk polis på basen om det svårbebodda landet med vulkanutbrott, jordbävningar och köldperioder.

"De brott som begås här är därför lite gammaldags och bondaktiga, fortsatte Erlendur. Morden är sällan överlagda även om vi förstås har våra berömda mordfall och mystiska försvinnanden som i andra länder. Det jag vill säga var att de sällan har någon internationell koppling. Nu håller det kanske på att förändras. Det råder ett kallt krig i världen och vi vet att att ryssarna har försökt värva islänningar och det har inträffat incidenter som har kopplingar till stormaktspolitik, men jag vet inte..." Den som glömmer s. 171

Själv tycker jag att det är intressant att Arnaldur tar sig an olika tidsperioder. Boken Þýska húsið som utspelas under andra världskriget kom 2015. Ett år senare kom Petsamo som har fått namn av det ryska området vid Kolahalvön. Där fanns en finsk hamn som var öppen för handel under andra världskriget och 258 islänningar lyckades i oktober 1940 ta sig dit och hem med ms Esja.

När jag frågade översättaren Ylva Hellerud vilka av Arnaldurs böcker hon ville rekommendera var det Kvinna i grönt, Svart himmel och Nätter i Reykjavik.

 

MATERIAL
Mýrin 2000, Glasbruket, översättning Ylva Hellerud (f. 1955), Stockholm, Prisma 2003
(film i regi av Balthasar Kormákur 2006)
Grafarþögn 2001, Kvinna i grönt, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Prisma 2004
Röddin 2003, Änglarösten, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Prisma 2005
Kleifarvatn 2004, Mannen i sjön, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Prisma 2006, Norstedts 2016
Vetrarborgin 2005, Vinterstaden, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Prisma 2007
Harðskafi 2007, Frostnätter, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Norstedts 2009
Myrká 2008, Mörka strömmar, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Norstedts 2010
Svörtuloft 2009, Svart himmel, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Norstedts 2011
Furðustrandir 2010, Den kalla elden, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Norstedts 2012
Einvígið 2011, Den stora matchen, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Norstedts 2013
Reykjavíkurnætur 2012, Nätter i Reykjavik, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Norstedts 2014
Kamp Knox 2014, Den som glömmer, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Norstedts 2016

 

 

Árni Þórarinsson (f. 1950) har studerat vid universitetet i Norwich, journalist och filmkritiker Han har skrivit flera deckare och Inge Knutsson (1948-2015) översatte två av dem.

I Häxans tid är huvudpersonen journalisten Einar som har blivit förvisad till Akureyri för en ny lokaltidning. Med sig har han en han en fotograf och en redaktör till det lilla kontoret. Handlingen utspelas kring påsk, i en tid då arbetet vid den stora dammen vid Kárahnjúkar börjat (2002) och ett aluminiumsmältverk skall byggas på Reyðarfjörður. En firma är på forsränning, en grupp gymnasielever skall spela en pjäs på en ort med det fiktiva namnet Reyðargerði och där är det bråk med ungdomar. Lokalreportern försöker förstå vad som händer. Vänskapskorruption, knark, skepsis mot invandrade arbetare uppträder och en mobiltelefon blir viktig för att lösa mordfallet.

En fristående fortsättning Den sjunde sonen med journalisten Einar utspelas på Ísafjörður. Också den är översatt av Inge Knutsson.

 

MATERIAL
Tími nornarinnar, Häxans tid, översättning Inge Knutsson (1948-2015), Stockholm, Bazar, 2012
Sjöundi sonurinn, Den sjunde sonen, översättning Inge Knutsson, Stockholm, Bazar, 2015.

 

 

Ævar Örn Jósepsson (f. 1963) är utbildad vid universitet i Stirling och i Freiburg och har mångårig erfarenhet av fiske, bankarbete och media.

I Svarta änglar, översatt av Ylva Hellerud, heter polisen Árni. Han är ung och ofta rådvill, men han kan tolerera att den unga Katrin får leda arbetet. En av de gamla stötarna kan inte klara det och brister i samarbetet inom polisen får stort utrymme. En duktig programmerare försvinner och datahemligheter spelar en avgörande roll.

"Konkade företag- bedrägerier till höger och vänster, olaglig aktiehandel, kartellbildningar, förskingringar av stora mått hade blivit en outsinlig MATERIAL att ösa ur för feta tidningsrubriker och debattprogram i tv. " Svarta änglar s. 116

Polisen Árni kommer till ett gammalt hus i förfall, kvar i centrum trots att

"de oförbätterliga optimisterna, byggnadsvårdsnördarna, de nyrika innerstadssnobbarna och fastighetsspekulanterna med öga för trendsvängningar köpte dem på löpande band ". Svarta änglar s. 132
Detta är några rader som jag fäste mig vid, för stadskärnan har verkligen förändrats.

I en efterskrift framhåller Ævar Örn att den hemliga polisen är uppdiktad, men inte MATRIX- Multistate Anti-Terrorism Information Change och liknande. Han nämner systemet lifelog där all elektronisk information liksom bilder från kameror kan kopplas till en individ och det sker i superdatorer i Pentagon.

 

MATERIAL
Svartir englar, Svarta änglar, översättning Ylva Hellerud, Stockholm, Schibsted 2007 (även som TVserie i SVT 1)

 

 

Yrsa Sigurðardóttir (f. 1963) född i Reykjavik är utbildad byggnadsingenjör i Reykjavik och Canada och arbetade bland annat vid Kárahnjúkar, det stora dammbygget. Hon har skrivit barnböcker och den första spänningsromanen kom 2005. Huvudperson i de flesta böckerna är advokaten Þóra och om henne kan man läsa på många språk.

Boken Eldnatt är översatt av Anna Gunnarsdotter Grönberg. Den handlar om tiden 2008-20101 och inleds:

" Allt som inte tålde dagsljus var fritt nu, skumma vrår smälte ihop med omgivningen, allt var lika mörkt och övergivet. " Eldnatt s. 7
En ung flicka blir överkörd och övernaturliga ting sker. Advokaten får ett underligt uppdrag från en man på en låst klinik att utforska en tidigare brand på ett gruppboende. Finanskraschen sätter sina spår. Þóras sambo är utlänning, han finns med som en samtalspartner. Trådar leder till justitiedepartementet.

 

MATERIAL
Þriðja táknið 2006, Det tredje tecknet, översättning Ylva Hellerud, Malmö, Damm, 2008
Sér grefur gröf 2007, Den som gräver en grav, översättning Ylva Hellerud, Malmö, Damm, 2008
Aska 2008, Aska, översättning Ylva Hellerud, Malmö, Damm, 2008
Horfðu á mig 2012, Eldnatt, översättning Anna Gunnarsdotter Grönberg (f. 1967), Stockholm, Modernista 2013
Auðnin 2013, Ödemark, översättning Ingela Jansson (f. 1971), Stockholm, Modernista 2014

 

 

Mord då och nu i den isländska litteraturen

Mord då och nu i den isländska litteraturen var också rubriken på Samfundet Sverige-Islands program i Norska kyrkans peisestue i Stockholm den 17 november 2016.

Berättelserna belyser ofta samhällsförhållanden som obarmhärtigt avslöjas när brottet skall beskrivas. Författarna kan inte gå förbi skuldfrågorna, inte bara hos den som dömts som brottslig utan också hos dem som borde ha förhindrat de oftast desperata handlingarna.
Själv är jag mest tagen av Gunnar Gunnarssons roman Svartfågel där prästen brottas med sina tvivel. Hannah Kent En mörderska bland oss beskriver tankar inte bara hos prästen utan rädsla, avsky och medlidande hos dem som finns runt huvudpersonen. Bägge böckerna har mycket att ge en intresserad läsare.

 

 

TEXT
Nanna Hermansson

 

 

 

 

Kommentarer eller frågor på artikel ?

 

 

 

Fler artiklar...

  • John Swedenmark hos Isländska sällskapet 2017

    John Swedenmark hos Isländska sällskapet 2017

          Diktens väsen kommer från hjärtat.   På årsmöte i Isländska sällskapet den 4 maj 2017 i Uppsala höll översättaren John Swedenmark ett föredrag om sina isländska översättningar.   Isländska sällskapet grundades 1949 och har till uppgift att främja studier av isländskt språk Läs mer
  • Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017

    Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017

          ÖVERSÄTTNINGEN som ännu inte hittat ett förlag.   Linda Vilhjálmsdóttir är den ena nominerade från Island till Nordiska rådets litteraturpris med diktsamlingen Frelsi, som fick Isländska litteraturpriset i fjol. John Swedenmark har gjort den svenska översättningen, som ännu inte hittat nåt förlag. Läs mer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30
  • 31
  • 32
  • 33
  • 34
  • 35
  • 36
  • 37
  • 38
  • 39
  • 40
  • 41
  • 42
  • 43
  • 44
  • 45
  • 46
  • 47
  • 48
  • 49
  • 50
  • 51
  • 52
  • 53
  • 54
  • 55
  • 56
  • 57
  • 58
  • 59
  • 60
  • 61
  • 62
  • 63
  • 64
  • 65
  • 66
  • 67
  • 68
  • 69
  • 70
  • 71
  • 72
  • 73

Senaste artiklar...

Mest lästa artiklar

  • Islands historia i korta drag

    Islands historia i korta drag

          ISLANDS HISTORIA - i korta drag.   En kortfattad Islands historia   Gunnar Karlsson: Islands historia i korta drag. Översättning från isländska Ylva Hellerud. Mál og menning, Reykjavík. 2010. Mál og Läs mer
  • Karta Island - praktisk A4 karta

    Karta Island - praktisk A4 karta

      Här kan du se en karta över Island. En praktisk karta över hela Island i A4 storlek, lämplig att ha om du vill veta platsnamn eller planera en rundresa. Filen öppnas som Läs mer
  • Dansk-Islandsk Kulturfond och Sáttmálasjóður

    Dansk-Islandsk Kulturfond och Sáttmálasjóður

          TVÅ FONDER - nordiska bilaterala kulturfonder och deras bakgrund 1918.   Inom Norden finns en rad mindre kända nordiska bilaterala kulturfonder och föreningar som liksom Samfundet Sverige-Island verkar för att utveckla Läs mer
  • The Christian Signification of the Ramsund Carving

    The Christian Signification of the Ramsund Carving

          Sigurdsristningens kristna innebörd Inledning av Nanna Hermansson På konferensen om ballader i Tórshavn i juli 2015 nämnde Peter Andersen ristningen på Ramsundsberget i Sörmland, den så kallade Sigurdsristningen. Han antydde Läs mer
  • Skald och kung

    Skald och kung

      Den isländske skalden Þórarinn Eldjárn hedrade kung Karl Gustav med ett hyllningskväde den 18:e november 2014.   Det finns en traditionell bakgrund till besöket på Stockholms slott då Hans Majestät Konungen tog Läs mer
  • The Fischer Center Selfoss Foundation

    The Fischer Center Selfoss Foundation

      Den 11 juli 2013 kl 17 lokal tid var det 41 år sedan Spassky spelade 1.d4 i det första partiet i Reykjavik. I Selfoss invigde Illugi Gunnarsson det som på isländska heter Läs mer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25

ISLAND

- inte bara Reykjavík

En resa till Island är inte bara ett besök till Reykjaviks huvudstadsområde

 

Héðinsfjörður


Ni som ännu inte besökt isens och vulkanernas ö ska passa på att resa till Island nu. Island attraherar fler och fler besökare varje år. Är det inte dags att upptäcka varför? Luta dig tillbaka och låt oss på Islandia ta hand om din resa till Island.
Tack vare goda kontakter, god lokalkännedom och förmånliga kontrakt med leverantörer i USA och på Island kan vi erbjuda både individuella- och gruppresor till bra priser. Vi på Islandia lägger stor vikt vid personlig och bra service till våra kunder.

 

ANNONS

 

Denna inloggning är bara för medlemmar med rättigheter som front-end administrator.

Inloggning backend för administrator och webmaster

Inloggning administrator här