Artiklar Mycken läsning på tema Island

 

 

I den här artikeln berättar jag om en familjeresa till Island sommaren 2014. Förutom jag själv, Maj-Britt, var min son Sven och hans två barn, Iben 6 år och Alfred 10, med. Vi reste i början av augusti med Icelandair via Kastrup, och resan omfattade 7 dagar inkl resdagarna. Av tiden på Island använde vi fyra dagar till en tur i hyrbil längs sydkusten till Jökulsárlón och Hali, och tillbaka via en nordligare rutt över Landmannalaugar – ett riktigt äventyr för oss alla.

 

I vår familj spelar kontakten med Island en stor roll. Jag själv, farmor i reseskildringen, studerade och arbetade på Island i flera omgångar alltifrån 1959 till 1976. De sista fyra åren var jag direktör för Nordens hus i Reykjavík, på den tiden ett flaggskepp i det nordiska kultursamarbetet. Under de åren föddes min son Sven, och han var två år när vi flyttade hem till Sverige. Numera bor han i Malmö med sin familj. Då och då har vi pratat om att göra en gemensam resa till Island. I somras blev den av. Med på resan var också Svens barn, Alfred 10 år och Iben 6 år.

 

Malmö-Reykjavík

Den 2 augusti gav vi oss iväg med flyg från Kastrup. Återresan var planerad till den 8 augusti, vilket innebar fem hela dagar på Island, dagar som gick alldeles för fort. De första två nätterna bodde vi i Reykjavík, där vi fick husrum via generösa goda vänner och bjöds på kvällsmat hos andra av samma sort. Vi gick runt i stan, där jag och Sven, som arbetade på paketposten i Reykjavík en sommar i Nordjobbs regi, pekade ut våra favoritställen för varandra. Barnen försvann bland isbjörnar och lunnefåglar i souveniraffärerna, men roligast var det att vandra i hamnen. Det var något som barnen gillade – båtar av alla sorter var intressanta. Vi hade nästan glömt bort att äta, när vi inte långt från kajen hittade en trevlig lunchrestaurang, där det serverades purfärsk och omsorgsfullt tillagad fisk som också barnen var mycket nöjda med.

 

 

Gyllene cirkeln

Första hela dagen på Island följde vi med på en bussresa med temat Gyllene cirkeln. Biljetterna hade vi köpt i förväg via resebyrån Islandia i Stockholm. Vi besökte de obligatoriska sevärdheterna þingvellir, Geysir och Gullfoss och gjorde ett stopp vid Islands första biskopssäte Skálholt, där det mesta var stängt. Bussresan passade inte barnen alls, det var inte roligt att sitta still länge i bussen, där luftkonditioneringen så småningom gav upp helt. Det som fascinerade barnen mest var ångan från de många heta källorna som steg upp i marken överallt längs vägen. När vi kom till det riktigt stora turistmålet – den gamla alltingsplatsen - blev vi strängt förmanade att hålla oss nära intill guiden och gruppen, för att inte försvinna i folkmassorna. Många bussar av samma sort trängdes på parkeringarna också vid Geysir och Gullfoss, och anhopningen av besökare och guider gjorde mig helt häpen. Det var en stor förändring jämfört med mina år i Reykjavík på 70-talet, då man i stort sett hade de stora utflyktsmålen för sig själv.

Nästa dag hämtade vi vår förbeställda fyrhjulsdrivna bil, en liten Suzuki med plats för två vuxna och två barn. Den hyrde vi till en rimlig kostnad, men den var också ordentligt sliten, vilket vi fick ta konsekvenserna av senare på resan. Ett råd från oss kan vara att satsa mer på hyrbilen, och i stället spara lite på standarden för övernattningarna.

 

 

Resan längs sydkusten

Vi startade vår bilresa längs sydkusten med sikte på övernattning i Drangshlíð i närheten av Vík i Mýrdal. Resvägen gick över Islands största sammanhängande jordbruksområde med bondgårdar och betande djur så långt vi såg, och det blev närgångna möten med ett och annat förvirrat får på vägen. Efter ett fikastopp i Hvolsvöllur blev landskapsbilden en annan. På höger sida hade vi låglandet mot havet, och på vänster sida ett fjällmassiv toppat av Eyjafjallajökull och Mýrdalsjökull.

Vattenfallen längs vägen var höjdpunkter för barnen och det blev långa stopp. Först var det Seljalandsfoss - där kan gå in bakom fallet och se ut genom vattenmassorna. I närheten gömde sig också en annan överraskning. Ett par kilometer upp i dalen vid Seljaland ligger en gammal simbassäng som idag är övergiven, men där det varma vattnet från berget fortsätter att rinna in i bassängen och vidare ut som förr. Fjällen runt omkring var magiskt vackra. Vi var inte ensamma om att hoppa i och njuta av det varma vattnet direkt från naturen. Där fanns besökare från många olika länder – hur de nu hittat dit?

Nästa vattenfall var den mäktiga Skógafoss. Att stå intill regnbågen och känna kraften från vattenmassorna, som tycktes falla rätt ner från fjället, var inte mindre spännande än mötet med Seljalandsfoss. Att efter det klättra uppför den höga branten och se varifrån vattenmassorna kom var ett måste för barnen och deras far. Jag avstod.

 

 

Vík i Mýrdal och stranden

Fram på eftermiddagen kom vi till Vík i Mýrdal och spanade på vägen in Drangshlíð, gården där vi skulle övernatta. För oss vuxna är Drangshlið en plats vi känner igen från filmen ”Korpen flyger”. Þungur knífur var ett begrepp hämtat därifrån, och något som Svens generation slängde omkring sig för 30 år sen. Platsen har fått sitt namn från ordet drangur, som betecknar en sägenomspunnen tufformation, ett jätteblock som fallit ner från fjällbranten en gång för länge sen och nu ligger alldeles intill farvägen, med rester av en förfallen torvgård som signatur.

Vi svängde av åt andra hållet, ner mot havet och samhället Vík i Mýrdal, huvudort i den här delen av Island. I en liten trevlig restaurang i centrum hittade vi mat som passade oss alla. Mätta och glada gick vi ner till stranden, där jättevågorna från havet rullade in över den svarta sanden. Vi vandrade längs stranden, hittade spännande stenar som vi visade för varandra, och vi följde rytmen i vågorna, som jagade oss långt upp på stranden. Över huvudet på oss seglade sjöfåglar av olika slag, och lunnefåglarna satt och spejade på oss vid sina bon i branterna. En bit ute i havet reste sig mäktiga sagoomspunna klippformationer.

Minst lika spännande var stuðlabergin, som består av tätt sammansatta basaltpelare i olika höjder och är ett paradis att klättra i för den som kan och törs. Att mina barnbarn tillsammans med sina föräldrar gått på klätterkurs under ett par år innebar att jag kände mig rätt trygg, när Alfred och Iben for iväg uppför fjällbranterna. Vi var kvar på stranden långt ut på kvällen, det blev sent innan vi kom i säng i vårt stora fina familjerum i Drangshlíð.

Att vi övernattade på en bondgård märkte vi först när vi nästa morgon tog en promenad, och barnen bekantade sig med gårdvaren och betande får. Nu ställde vi in siktet på Öræfi, den grönskande oasen under Vatnajökull. Men vi hann inte längre än tillbaka till Vík, när bilen började krångla. Med tanke på våra fortsatta resplaner insåg vi att var måste göra något åt saken. Av en bilreparatör fick vi rådet att kontakta uthyrningsfirman i Reykjavík , som lovade att komma med en ny bil. Den fick vi vänta på i fyra timmar. Tiden fick vi att gå bl a genom att återvända till den fina stranden, och vi konstaterade att Vík i Mýrdal inte var det värsta stället att bli fast på.

 

I Vatnajökulls revir

Så småningom fortsatte resan över kolsvarta sandområden som såg ut att sträcka sig i oändlighet, men sanden avlöstes så småningom av lava, som var vass och otillgänglig för det mesta. Men där fanns också lavafält täckta med mjuk gulgrön mossa, där barnen satte sig ner och lät sig fotograferas. I Kirkjubæjarklaustur stannade vi för lunch. Solen sken och vi tog en promenad i skogen på sluttningen upp mot höglandet. Det blev en överraskning, växtligheten var rent paradisisk. Det var en känsla som förstärktes av vattnet som bildade spridda fall och forsar i sluttningen. Det var inte helt lätt att få med sig barnen därifrån, men till sist var vi i bilen och på väg igen.

Nu var vi inne i Vatnajökulls revir och såg isen torna upp sig framför oss. Utlöparna från den stora inlandsisen låg på rad efter vägen På ett ställe körde vi ända upp till istungan, kände kylan från den och såg på nära håll den smutsiga iskanten som sköt svarta grusmassor framför sig. Vägen gick över små och stora älvar, som hela tiden bygger ut den vida sandslätten ner mot havet med grus och jord som jökeln dragit med sig.

Vid Jökulsárlón, en stor lagun vid Breiðamerkurjökulls kant fylld av stora och små isberg som brutits loss från den stora jökeln, blev vi kvar till långt ut på kvällen. Det är svårt att beskriva upplevelsen - vi blev alla lika fascinerade och fångade av isblockens färger och former.

Från Lónið var det inte långt till Hali, där vi skulle sova. Det var en intressant plats, med gästhusen byggda på den gård som var den isländske författaren þórbergur þorðarsons barndomshem.

 

Så här skrev Alfred om Jökulsárlón och Hali i sin skoluppsats om sommarlovet :

När vi var framme vid sjön gick vi över en liten kulle och där låg sjön. Den var stor och i den låg massor med stora och små isberg, det såg väldigt fint ut. Vi var nere på stranden , då och då hördes ett högt muller det kom från isbergen när de föll i vattnet. Sen körde vi vidare till ett hotell där vi fick låna en liten stuga. På kvällen gick vi och åt på hotellets egen restaurang. Bredvid restaurangen fanns ett litet museum som handlade om en isländsk författare. De som ägde hotellet hade byggt upp olika miljöer från författarens barndom som t ex hans barndomshem. Det var mycket spännande att se på och det var roligt att man kunde gå in i nästan alla husen.

 

Äventyret Landmannalaugar

Vi lämnade Hali tidigt nästa morgon för en lång resa, först tillbaka västerut förbi Kirkjubæjarklaustur, där vi tog av på väg 208 i riktning nordväst mot Landmannalaugar. Det är en av Islands mest sägenomspunna platser, och ligger mitt i obygden norr om Mýrdalsjökull. Det var nu vi skulle testa vårt fyrhjulsdrivna åkdon. Sven kunde förverkliga sin dröm att pröva Islands oländiga inlandsvägar. Vi hade inte kört långt förrän vår ”nya” Suzuki blev för varm, och vattnet i kylaren kokade. Vi letade efter vatten i vildmarken men fann inget, så vi tömde vårt inköpta dricksvatten i kylaren. Det löste inte problemet helt, men med rätt körtaktik ordnade det sig. Resan tog flera timmar och sexton större eller mindre vattendrag skulle korsas. Som tur var hade en god vän i Reykjavík instruerat Sven om hur man skulle tänka när man korsar ett vattendrag :

Kör så långt nedströms som möjligt, där är vattnet grundast och bottnen fast! Där vattnet är stilla är det som djupast...

 

 

Vägen kändes oändlig, bakom varje krök slingrade sig nya djupa spår som väckte hopp om att vi snart skulle vara framme. Glest mellan mötande bilar var det, dock tillräcklig många för att vi kände att vi kunde få hjälp om det skulle behövas. Barnen klarade resan förvånansvärt bra.

Och så - plötsligt öppnade sig en stor grön oas framför oss, omgiven av branta berg i de märkligaste färgblandningar och med bilar i rader på slätten. Solen sken. Vi var framme. Och fram med badkläderna. Här fanns inga bekvämligheter förutom en länga med toaletter/omklädningshytter samt ett enkelt vandrarhem med utrustning för självhushåll. De flesta bytte nog om lite diskret utomhus.

Badar gör man här i breda bäckar och naturliga vattensamlingar. Det är bara att välja en pöl, överallt är vattnet varmt, det handlar snarast om att hitta en temperatur man trivs med. Trots att det var semestertid och mycket folk på plats så var det ingen trängsel, vi hittade vårt revir – och vi njöt. Jag har aldrig sett mina barnbarn så lyckliga som här. De ville inte upp ur vattnet, trots att det började kvälla omkring oss. Allt kändes magiskt för både stora och små. Det mjuka varma vattnet, de fantastiska bergen runt omkring oss med sina otroliga färger, stigarna i det friska täta gröna gräset...

Allt underbart har sitt slut. Det var dags för oss att bryta upp för att komma till vårt boende i Heimaland nära Hekla. Vi hade blivit rekommenderade ”norra vägen”, där även den första biten från Landmannalaugar var klassad som farbar för vanliga personbilar. Men skakigare biltur har jag aldrig upplevt, och för de trötta barnen var det ingen trevlig upplevelse. Fram till vårt förbeställda logi kom vi i alla fall oskadda – både vi och bilen. Efter den här turen fick man en viss förståelse för problemen med biluthyrning på Island, slitaget på bilarna måste vara enormt.

På väg hem

Snart var det stora äventyret över. Vi körde direkt hem till vårt bekväma boende i Reykjavík och gjorde på Alfreds begäran en kvällspromenad till ”Perlan”, en restaurang placerad i en glaskupol ovanpå cisternerna som förser Reykjavík med varmvatten. De ligger på en höjd inte långt från inrikesflygfältet. Upp till kupolen kommer man via ett centralt trapphus med trappor och hiss. Det visade sig vara en underbar lekplats för barn som suttit stilla i en bil stora delar av de gångna dagarna. Vi slog läger i kaféet i våningen under restaurangen och stärkte oss med kaffe och glass. Därifrån kunde man springa ner och upp i de långa trapporna, försöka räkna ut hur det kom sig att restaurangen ovanför rörde sig ett varv i timmen, och gå ut på en plattform och titta på utsikten över Reykjavík åt alla håll. Inte minst fascinerande var den konstgjorda geysern i foajén,som med exakt timing skickade upp vattenkaskader långt upp i trapphuset.

Hemresan från Keflavík till Malmö blev en utdragen historia. Det är en stor flygplats, där många plan på väg mellan Europa och Amerika mellanlandar. Vårt flyg visade sig vara åtskilliga timmar försenat, och efter alla äventyr verkade miljön innanför incheckningen inte särskilt stimulerande. Barnen hittade några lekredskap och bekantade sig med andra barn kring dem, men det blev en lång dag. Det var skönt att komma hem och få träffa mor och lillasyster, packa upp väskorna med stenar och strandfynd, och berätta om alla äventyren på Island. Och vi har många fina bilder att titta på!

 

*** *** ***

 

Att resa med barn på Island var ännu roligare än jag hade tänkt mig – även om mina förväntningar var stora. Barnen visade stort tålamod – satt i bilen utan att klaga på långa åkturer och höll humöret uppe även om vi varje kväll kom till olika platser för att sova. De intresserade sig för små och stora sevärdheter och klagade aldrig över väder och vind. I sanningens namn ska dock sägas att vi hade ett för Island ovanligt soligt och vackert väder de här dagarna. Barnen var vana vid långa bilresor, hade ”semestrat” på det här sättet förr. Att de var duktiga bergsklättrare var naturligtvis en bra förutsättning, liksom att de hört en hel del berättas om Island i familjen.

Standarden på övernattningarna var överlag hög - när vi äntligen hade fått ordning på beställningarna. Min vana trogen försökte jag i god tid att själv via nätet söka boende i direkt kontakt med respektive lokala företag, men standardsvaret från alla var : ”Fullbokat de datum du söker ...”. Det tycktes handla om förhandsbokningar som researrangörerna gör tidigt för säkerhets skull. Så jag bytte taktik och kontaktade "Ferðaþjónusta bænda", Islands motsvarighet till ”Bo på lantgård”. Nästan omgående kom bra förslag att välja mellan. Priserna var rimliga, barn under 6 år bodde gratis och de upp till 12 år billigt tillsammans med vuxna. De boenden vi valde, ett i Drangshlið strax norr om Vík och det andra i Hali i Öræfi längre österut på Sydlandet, var inte de traditionella bondgårdar vi förväntade oss. Där var stora nybyggda gästhus med bekväma sängar och moderna toaletter och badrum. Det var inte svårt att hitta ”familjerum” med flera sängar, där vi alla kunde sova. Den tredje natten utanför Reykjavík bodde vi på Heimaland, som vi bokat själva och som presenterades som hotell, men mer liknade en enkel privat inkvartering. Det bästa där var den fina utsikten från frukostbordet mot Hekla, som inte låg särskilt långt borta, och som också Iben och Alfred kände igen från sagornas värld.

 

TEXT
Maj-Britt Imnander

 

 

B I L D E R :

Klicka på valfri bild för att öppna galleri.

  •  Iben på þingvellir
  •  þingvellir. Sven, Iben och Alfred på väg ner genom Allmannagjá
  •  Vid den mäktiga Gullfoss
  •  Utsiktsplats vid Gullfoss
  •  Seljalandsfoss
  •  Liten Alfred i mäktigt landskap vid Seljaland
  •  Efterlängtat möte
  •  Får vi presentera Skógafoss!
  •  Den fantastiska stranden vid Vík i Mýrdal
  •  Stuðlabergin
  •  Det gamla torvhuset vid Drangshlíð
  •  Jökulsárlón. Skönt att röra på sig efter en lång bilresa
  •  Folkliv med molntyngd jökel i bakgrunden
  •  Det dundrar och brakar i isen
  •  Motorstopp i vildmarken – vad gör vi nu?
  •  Mitt i obygden
  •  Vi närmar oss målet – Landmannalaugar
  •  Farmor och barnbarn prövar det varma vattnet
  •  Bättre kan man inte må!
  •  Det kvällas och vårt Islandsäventyr är snart slut

 

 

Kommentarer eller frågor på artikel ?

 

 

Fler artiklar...

  • Om att skriva en svensk-isländsk deckare

    Om att skriva en svensk-isländsk deckare

          Jag var på jobbutbyte en sommar bland nordiska ungdomar i Reykjavik och som student ett halvår på Háskóli Íslands. Sedan dess har det isländska lagrats i ett rum i hjärtat. Minnen, smaker, lukter och stämningen bland de som rörde sig på gatan Läs mer
  • Rapport från årsmöte 2017

    Rapport från årsmöte 2017

          Medlemmar i Samfundet Sverige-Island hade kallats till årsmöte fredagen den 20 oktober 2017 i Fatburs Brunnsgata 19, Stockholm. Ordförande hälsade de 32 medlemmarna och andra gäster välkomna. Peter Landvall valdes till kvällens ordförande och Sigrún Landvall till sekreterare. Verksamhetsberättelsen för tiden 1 Läs mer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30
  • 31
  • 32
  • 33
  • 34
  • 35
  • 36
  • 37
  • 38
  • 39
  • 40
  • 41
  • 42
  • 43
  • 44
  • 45
  • 46
  • 47
  • 48
  • 49
  • 50
  • 51
  • 52
  • 53
  • 54
  • 55
  • 56
  • 57
  • 58
  • 59
  • 60
  • 61
  • 62
  • 63
  • 64
  • 65
  • 66
  • 67
  • 68
  • 69
  • 70
  • 71
  • 72
  • 73
  • 74
  • 75
  • 76
  • 77

Senaste artiklar...

Mest lästa artiklar

  • The Christian Signification of the Ramsund Carving

    The Christian Signification of the Ramsund Carving

          Sigurdsristningens kristna innebörd Inledning av Nanna Hermansson På konferensen om ballader i Tórshavn i juli 2015 nämnde Peter Andersen ristningen på Ramsundsberget i Sörmland, den så kallade Sigurdsristningen. Han antydde Läs mer
  • Islands historia i korta drag

    Islands historia i korta drag

          ISLANDS HISTORIA - i korta drag.   En kortfattad Islands historia   Gunnar Karlsson: Islands historia i korta drag. Översättning från isländska Ylva Hellerud. Mál og menning, Reykjavík. 2010. Mál og Läs mer
  • Karta Island - praktisk A4 karta

    Karta Island - praktisk A4 karta

      Här kan du se en karta över Island. En praktisk karta över hela Island i A4 storlek, lämplig att ha om du vill veta platsnamn eller planera en rundresa. Filen öppnas som Läs mer
  • Skald och kung

    Skald och kung

      Den isländske skalden Þórarinn Eldjárn hedrade kung Karl Gustav med ett hyllningskväde den 18:e november 2014.   Det finns en traditionell bakgrund till besöket på Stockholms slott då Hans Majestät Konungen tog Läs mer
  • Dansk-Islandsk Kulturfond och Sáttmálasjóður

    Dansk-Islandsk Kulturfond och Sáttmálasjóður

          TVÅ FONDER - nordiska bilaterala kulturfonder och deras bakgrund 1918.   Inom Norden finns en rad mindre kända nordiska bilaterala kulturfonder och föreningar som liksom Samfundet Sverige-Island verkar för att utveckla Läs mer
  • The Fischer Center Selfoss Foundation

    The Fischer Center Selfoss Foundation

      Den 11 juli 2013 kl 17 lokal tid var det 41 år sedan Spassky spelade 1.d4 i det första partiet i Reykjavik. I Selfoss invigde Illugi Gunnarsson det som på isländska heter Läs mer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26

ISLAND

- inte bara Reykjavík

En resa till Island är inte bara ett besök till Reykjaviks huvudstadsområde

 

Héðinsfjörður


Ni som ännu inte besökt isens och vulkanernas ö ska passa på att resa till Island nu. Island attraherar fler och fler besökare varje år. Är det inte dags att upptäcka varför? Luta dig tillbaka och låt oss på Islandia ta hand om din resa till Island.
Tack vare goda kontakter, god lokalkännedom och förmånliga kontrakt med leverantörer i USA och på Island kan vi erbjuda både individuella- och gruppresor till bra priser. Vi på Islandia lägger stor vikt vid personlig och bra service till våra kunder.

 

ANNONS

 

Denna inloggning är bara för medlemmar med rättigheter som front-end administrator.

Inloggning backend för administrator och webmaster

Inloggning administrator här