Artiklar Mycken läsning på tema Island

 

 

 

 

TVÅ FONDER

- nordiska bilaterala kulturfonder och deras bakgrund 1918.

 

Inom Norden finns en rad mindre kända nordiska bilaterala kulturfonder och föreningar som liksom Samfundet Sverige-Island verkar för att utveckla kultursamarbetet mellan två av länderna.

Fonderna delar årligen ut miljoner till enskilda sökande, till grupper och organisationer, ofta som ganska små stipendier.

Det är ofta omvittnat vilken betydelse en studieresa haft för den enskildes hela liv och intresse. Att resa var länge betydligt svårare och dyrare än idag, inte minst gällde det Island. Resorna var en förutsättning för de personliga kontakter som ligger bakom hela det nordiska samarbete vi gärna tar för givet.

De nordiska, bilaterala fonderna är femton stycken. Antalet beror lite på hur man räknar de fonder som finns i bägge länderna. Flera av kulturfonderna har sin bakgrund i andra världskrigets svårigheter. Den äldsta ömsesidiga kulturfonden eller fonderna är Dansk-Islandsk Samarbejdsfond och Sáttmálasjóður som bägge skapades 1918 genom en paragraf i unionsavtalet mellan Danmark och Island.

Fonderna fångade mitt intresse då jag arbetade med en sammanställning av nordiska bilaterala kulturfonder och föreningar för Nordiska kulturfonden. De dansk-isländska fonderna har samma breda kulturinriktning som återkommer långt senare, också när den Svensk-isländska samarbetsfonden bildades 1994.

Varför bildades de två fonderna 1918?

 

Den gamla fördraget

bild

Det isländska alltinget, en generalförsamling för fria män, bildades omkring 930 och den period som följde har kallats fristatstiden. Mötena hölls vid midsommar på Þingvellir dit hövdingarna red med följe som ofta beskrivits. Efter år av inrikes stridigheter godkändes där 1262-64 ett avtal mellan islänningarna och Norges kung. Fördraget, som kallas Gamli sáttmáli, lade makten i händerna på kungen och innebar gemensam administration och handel. Lagar godkändes fortfarande på alltinget. Med Norge följde Island under dansk krona och drottning Margaretas styre 1380. Tinget övergick i slutet av 1600-talet till att fungera som en domstol och 1800 ersattes det av landsrätten, Landsyfirréttur, i Reykjavik. Island styrdes från Köpenhamn och där fanns universitetet dit studenterna sökte sig.

 

Egen isländsk ekonomi

Vid mitten av 1800-talet hade självständighetsrörelser i Europa nått också Island. När alltinget, Alþingi, efter allmänna val, återupprättats i Reykjavik 1845 var frågan om egna finanser och budget en av de största. Från dansk sida framhölls att Island var en utgiftsbörda, men från isländskt håll att Danmark haft stora inkomster av landet som därför hamnat i en svår situation. Egna resurser måste till för att få landet på fötter. Det hävdade främst tingets talman Jón Sigurðsson (1811-1879) filolog och politiker, som bodde i Köpenhamn och ivrade för självständighet. Han menade att islänningarna inte fått någon ersättning för allt det som under århundraden hamnat i konungens kassa. Det gällde bland annat biskopssätenas och klostrens jordar som övertagits vid reformationen 1550. Dessutom borde landet ersättas för monopolhandelns negativa inverkan. Jón Sigurðsson deltog i en dansk-isländsk nämnd 1861 som kom fram till att Island måste få ekonomiskt stöd för eftersatt underhåll.

Frågan om särskild ekonomi hörde samman med en egen författning och efter många överläggningar fick Island 1871 en särskild ställning inom danska riket. En isländsk landskassa instiftades och ett ämbete som landshövding. Ett nytt skattesystem infördes och ett årligt stöd erhölls från Danmark på 30 000 riksdaler, utöver detta följde 20 000 riksdaler under tio år, vilka sedan skulle minska. Tanken var att anspråken på danska staten därmed skulle vara slut, men det var inte alltingets uppfattning. När den nordiska myntreformen genomfördes 1875 motsvarade stödet omkring 100 000 danska kronor. De skulle kunna motsvara över 5 miljoner danska kronor i dag.

 

Kungabesök

Bild

Till minneshögtiden av 1 000 års bebyggelse på Island sommaren 1874 kom kung Kristian IX med sitt följe på besök. Han kunde då överlämna en författning som gav alltinget lagstiftande makt i inrikes ärenden. Vid en storslagen högtid på Þingvellir deltog också representanter från de nordiska länderna. Hälsningar framfördes bland annat från studenter i Lund och Uppsala och från universitetet i Lund överlämnades en bokgåva. *1*

Islänningarna var dock inte nöjda med författningen och alltingets önskan var en personalunion med Danmark. När parlamentariskt majoritetsstyre införts i Danmark och vänsterpartiet dominerade lyckade det att få fram ett beslut om isländskt hemmastyre med en egen minister 1904. Ett av styrets första initiativ var en telegrafkabel till fastlandet, vägar, broar och skolor följde och i Reykjavik en byggnad för arkiv, bibliotek och museum.

Sommaren 1906 hade den nytillträdde kung Fredrik VIII bjudit in alla de 40 tingmännen till Danmark under tolv dagar och då diskuterades sambandet mellan länderna. Då togs bland annat de isländska ekonomiska kraven upp. Ett svarsbesök utlovades och skedde följande sommar, 1907, då kungen kom till Island med 30 riksdagsmän. Resan skedde med två hyrda fartyg och flottans Islands Falk som var nybyggt för fiskeriinspektion.

På Þingvellir ordnades en stor fest och en veckas utflykt till häst med besök vid Geysir och Gullfoss. I Reykjavik hölls ett regeringsmöte med beslut om en dansk-isländsk kommitté som skulle arbeta fram ett nytt avtalsförslag om Islands statsrättsliga ställning.

Våren 1908 kom kommittén med 14 danskar och 7 islänningar i Köpenhamn fram till att landet skulle vara självständigt, förenat med Danmark genom kungen och ingå i det samlade danska riket. Vissa gemensamma angelägenheter skulle kunna förändras med tiden, men andra frågor, som kungahusets underhåll, utrikespolitiken och försvaret, var oupplösliga. Det årliga danska bidraget till Island skulle försvinna mot en engångsersättning om 1,5 miljoner kronor. Kommittén var nästan enig, men en av islänningarna gick emot förslaget. Det förkastades efter livliga diskussioner och allmänna val på Island i september 1908. Efter detta ville danskarna inte ta upp unionsfrågan.

 

Norden under första världskriget

När Tyskland under första världskriget 1914 förklarat Ryssland krig och anfallit Frankrike gick också England och Ryssland med i kriget som fördes inte bara på land utan till sjöss och i luften. Förbindelserna med Danmark bröts och Island slöt egna handelsavtal med England och USA.

Vid trekungamötet i Malmö 1914 hade Danmark, Norge och Sverige förklarat sin samarbetsvilja för neutraliteten. Flera nordiska möten följde på hög politisk nivå, också för att ordna varuförsörjningen. Ännu ett kungamöte hölls i Kristiania (Oslo) 1917. En nordiskt parlamentariskt förbund hade bildats före kriget och där diskuterades också ekonomiskt samarbete. *2* Under kriget togs även flera initiativ till en ideell nordisk förening och några svenskar reste våren 1918 till Köpenhamn och Kristiania för att väcka frågan. Ett gemensamt program för tre likställda föreningar blev klart vid ett möte i Köpenhamn i september 1918. Från dansk-norsk sida ville man även räkna med Island, men från svensk fanns önskan om att i framtiden inkludera Finland. *3* Islands självständighet var ju under debatt och Finlands ställning var svår. Osäkerhet om krigets utgång och de skandinaviska ländernas utrikespolitik gjorde att Föreningen Norden inte stiftades i de tre länderna förrän våren 1919. *4*

En förryskning av Finland hade inletts vid sekelskiftet och landet hade mist mycket av sitt tidigare självstyre som ryskt storfurstendöme, som det varit sedan 1809. Svenska språkets ställning hade blivit en stor fråga vid de första allmänna valen 1906. Då fick för övrigt också kvinnor, alla över 24 år, rösträtt och fulla politiska rättigheter, som första land i världen.5 Finland vände sig under kriget mot Tyskland för att söka hjälp mot Ryssland. Den ryska revolutionen i mars 1917 förändrade situationen och Finland förklarade sig som en självständig nation den 6 december. Tiden var politiskt och socialt orolig och följdes av inbördeskriget fram till i maj 1918.

 

Islands emblem

Sedan början av 1600-talet var Islands emblem en krönt stockfisk, en fläkt torsk. Fisk var den viktigaste exportvaran. Isländska falkar hade varit internationellt eftersökta och en blåvit fana med falk vajade på Þingvellir 1874. Många ville se den som landets symbol och en silverfalk i blått fält antogs 1904 i vapenskjölden. Ett förslag till vit-blå korsflagga kom fram, men den fick till exempel inte den isländska truppen bära vid olympiska spelen i Stockholm 1912. Kungen ansåg att den vit-blå flaggan var för lik den grekiska och fördrog den blå-vit-röda flagga som 1915 fick användas inomlands och i egna vatten. Den fick dock inte föras av handelsfartygen.

När kravet på att få segla under isländsk flagga på havet 1917 åter togs upp med danska regeringen blev svaret från statsminister Carl Th. Zahle att det vore lika bra att lösa hela samarbetsfrågan mellan de båda länderna. Zahle hade varit med vid kungabesöket på Island 1907, var välvilligt stämd och tillsatte en ny dansk-isländsk förbundskommitté. Kungen var också personligen intresserad av en god lösning och uppmanade de danska delegaterna till endräkt.

 

Bild

 

Unionsavtalet

Januari 1918 hade på Island varit fruktansvärt hård med stark köld och drivis fyllde fjordarna som frös till. Det rådde brist på viktiga varor som brödsäd, kol, salt, fotogen och bensin och dyrtid på grund kriget.

Alltinget samlades i april och fick invänta den nya kommittén. De fem danska ledamöterna kom till Reykjavik 29 juni 1918, efter åtta dagars resa och storm med Islands Falk. Fartyget var det som upprätthöll kontakten med Island och Färöarna under krigsåren. Delegaterna var representanter för Venstre, Det radikale Venstre och Socialdemokraterna. Det konservativa partiet ville inte delta. I kommittén ingick fyra islänningar, en från varje parti. Sekreterarna kom både från Danmark och Island. Det hade inskärpts från Danmark att förhandlingarna måste löpa smidigt, helst ännu vänskapligare än unionsupplösningen mellan Norge och Sverige 1905. Det var också viktigt för Norden att banden mellan Island och Danmark fanns kvar.

Överläggningarna hölls dagligen i universitetets lärarrum i alltingets byggnad. En utflykt till Þingvellir företogs en söndag med bil och en annan resa med bil och hästar gick österut för att se platsen för ett planerat kraftverk. Förhandlingarna höll på att bryta samman, den ömsesidiga statsborgarrätten som bland annat skulle ge färöingar rätt till fiske vid Islands kuster, var ett tvisteämne. Ett annat var ordalydelsen suverän stat i stället för danskarnas självständig. Ett arbetsutskott tillsattes för att lösa konflikten. Danskarna var otåliga och ville resa hem, men det gällde att komma överens. Den danska riksdagen fick inte tappa ansiktet i ett redan förlorat spel. *6* Efter en elfte överläggning var delegaterna eniga om förslaget och de danska ledamöterna kunde fara hem med det väntande fartyget 18 juli. *7*

Alltinget upplöstes, efter att ha suttit i hundra dagar, för att åter sammankallas i september. När förslaget publicerades fick det rubriken den nya fördraget, Nýji sáttmáli, med hänvisning till den gamla från 1262. Unionsförslaget fick ett gott mottagande även om det fanns några kritiska röster och allmänna val utlystes. En vecka innan blev det utbrott i vulkanen Katla som påverkade hela sydlandet. Valdeltagandet, kvinnor hade rösträtt sedan 1915, var inte högt, men en överväldigande majoritet röstade för förslaget.

På valdagen, 19 oktober, kom spanska sjukan med två fartyg, det ena från Köpenhamn, det andra från New York. Influensan spreds snabbt och i Reykjavik insjuknade 10 000 av de 15 000 stadsborna och över 250 personer dog. Där bodde då en sjättedel av landets 92 000 invånare, nästan lika många dog i andra delar av i landet som i Reykjavik.

Unionsavtalet godkändes i det danska folketinget och undertecknades den 30 november 1918. Danmark och Island var därmed två fria och suveräna stater förbundna i personalunion, med en gemensam kung. Danmark skulle ha ansvaret för utrikestjänsten och kustbevakningen och stå för den översta dömande myndigheten till dess att Island valde att överta den. Unionsavtalet skulle gälla till 1940 och efter det skulle riksdagen eller alltinget kunna kräva förhandling om revision av det. Om så inte skulle ske inom tre år kunde parterna var för sig besluta att upphäva avtalet.

Bild

Den 1 december 1918 kungjordes avtalet i Reykjavik, men spanska sjukan gjorde att det inte var lämpligt med några större festligheter. Islands Falk låg flaggprydd i den nya hamnen. En krans lades på Jón Sigurðssons grav, marinens soldater paraderade och mitt på dagen hölls en enkel ceremoni framför ministeriet, Stjórnarráðið. Stenhuset hade uppförts som fängelse på 1760-talet, det hade vari bostad åt stiftamtman och sedan landshövding innan det blev kontor för ministern. När ministrarna 1917 blivit tre hade huset byggts om.

Hornorkestern Harpa spelade, ekonomiministern talade, den tvåtungade, trefärgade statsflaggan hissades, fartyget gav salut, kaptenen höll tal som representant för danska staten och det hurrades för kung Kristian IX. En gudstjänst följde i domkyrkan och på kvällen var det underhållning i hantverksföreningen till förmån för de sjuka.

Sedan dess har den 1 december högtidlighållits som självständighetsdagen, främst bland studenterna. Samtidigt med flaggan antogs ett nytt vapen med ett silverkors belagt med ett rött kors på blått fält, krönt och flankerat av landvättarna, draken, rovfågeln, tjuren och jätten, som omtalas i Heimskringla.

 

De två kulturfonderna

I det förslag till unionsavtal mellan Danmark och Island, som förkastades 1908, hade en engångsutbetalning föreslagits och därmed skulle alla ekonomiska anspråk vara lösta. De isländska studenternas privilegier vid universitetet i Köpenhamn berördes, de fick sedan länge stipendier och 12 av dem fick bo fritt på studenthemmet Regensen vid Runde Tårn. Inga andra kulturfrågor fanns med i det avtalsförslaget.

Studenternas ställning förändrades när universitetet, Háskóli Íslands, grundades i Reykjavik och invigdes den 17 juni 1911, på hundraårsdagen för Jón Sigurðssons födelse. Universitetet byggde på det befintliga prästseminariet och den undervisning i medicin som funnits. Det fick en teologisk fakultet, en medicinsk, en juridisk-filosofisk och 11 lärare. Det inrymdes på andra våningen i alltingshuset, ett stenhus från 1881. Det blev så trångt att alltinget fick sammankallas på sommaren när undervisningen låg nere. År 1920 hade universitetet 92 studenter.

I kommitténs förhandlingar 1918 föreslog J.C. Christensen att 2 miljoner danska kronor skulle bilda en fond för isländska studenter och forskare i Köpenhamn. Christensen var konseljpresident, ledande politiker och tidigare minister och han hade varit med vid kungabesöket 1907. Inget tyder på att hans idé var förankrad i Köpenhamn skrev Erik Arup, historiker och kommittémedlem. *8* En isländsk delegat föredrog ett engångsbelopp och som ett alternativ att fonden delades i två, en i Köpenhamn och en i Reykjavik. Christensen hävdade att Danmark inte hade någon skuld till Island, inte minst med tanke på de årliga kostnaderna för fiskeriinspektionen. Fonden skulle ses som ett uttryck för tacksamhet för de stora andliga värden man fått från Island. ''''9*

Så blev det 1 miljon kronor till en fond i varje land, knuten till universitetet, och som det står i unionsavtalets § 14 till “Styrkelse af den aandelige Forbindelse mellem Danmark og Island”. Det årliga tillskottet om 60 000 kronor bortföll liksom stipendierna till de isländska studenterna. Islänningarna var mycket nöjda med lösningen.10 Summan motsvarade 53 miljoner danska kronor 2006.

Vidare skulle fonderna stärka förbindelsen mellan de två folken, både genom stöd åt isländsk litteratur och forskning i Danmark och genom att sprida ömsesidig kunskap om förhållanden i de två länderna. Det betonades också att det inte bara var en universitetsangelägenhet utan en dansk folkesag, at disse penge anvendes på formålstjenlig måde. Det fanns kritiker som menade att talet om andlig förbindelse var oskadligt och utan betydelse. *11*

Universiteten fick lämna förslag till statuter för Forbundslovsfonden och Sáttmálasjóður, och de stadfästes av kungen 1919. Styrelser tillsattes av universiteten och statsministeriet.

Det andliga sambandet skulle stärkas genom stöd till vetenskapliga skrifter om bägge länderna eller det ena, till föredrag om det ena landet i det andra, till översättningar åt bägge håll, till danskar för studier i nya och gamla isländska vetenskaper och till islänningar för vetenskapliga studier i Danmark med mera. Vidare gällde fonden stöd till isländsk forskning, till universitetet och till studieresor för lärarna samt stöd till isländska studenter.

 

Forbundslovsfonden

Den danska delen, Forbundslovsfonden, knöts till universitetet i Köpenhamn. Den förste ordföranden var professorn i historia, Erik Arup som varit med i förhandlingarna och kvarstod som styrelsemedlem till 1946. *12*

Tre slags stipendier delades ut, för det andliga samarbetet eller brett kultursamarbete, till forskning och till studerande. Stipendier gick 1920 bland annat till några kvinnor för hemslöjdsundervisning i Köpenhamn, resor till Island för det dansk-isländska kyrkokommissionen, stöd till dansk-islandsk ordbok och till författaren Davið Stefánsson. Konstnären Jóhannes S. Kjarval fick medel till utställning av målningar från Island och Italien. Forskningen fick stöd till utgivningen av gammal nordisk litteratur, det isländska litteratursällskapet fick medel liksom isländsk kulturhistoria och vulkanologi. Flera medicinare fick stipendier för specialstudier i Danmark. Slutligen fick en rad studerande ekonomiskt stöd och ett rum betalades på Regensen.

År 1922 fanns 104 sökande och hälften fick stöd, bland dem ett fåtal kvinnor. Under andra världskriget var det många isländska studerande i Danmark som fick ekonomisk hjälp månadsvis.

Förbindelserna mellan länderna var avbrutna genom tyskarnas ockupation av Danmark 1940, året när unionsavtalets uppsägningstid var inne. En riksföreståndare utnämndes på Island som sedan besattes av britterna. Alltinget beslöt att ogiltigförklara unionsavtalet och frågan var bara när republiken skulle grundas. Våren 1944 röstade en nästan helt enig nation för republik och den utropades vid en högtid på Þingvellir den 17 juni 1944. Dagen blev därmed nationaldag. Från kung Kristian X kom ett telegram där han beklagade att länderna skildes åt under rådande omständigheter, men han sände välgångsönskningar och förhoppningar om att banden mellan Island och de nordiska länderna skulle stärkas.

Efter det att forbundsloven upphävts också i Danmark 1950 ändrades den danska fondens namn från Dansk-Islandsk Forbundsfond till Dansk-Islandsk Fond. Två i styrelsen väljs av undervisningsministeriet och tre av universitetets konsistorium. Fonden har fortsatt sitt arbete och beviljat omkring 50 stipendier om året, de senaste åren inte fler än 20. Avkastningen, som delas ut, är obetydlig jämfört med den ursprungliga eftersom grundkapitalet är 1 miljon kronor liksom 1918.

 

Sáttmálasjóður

Den isländska fonden var ett oerhört stöd för det unga universitetet, Háskóli Íslands. Fonden medförde dock att andra statliga bidrag drogs in. Landets ekonomiska läge var så bekymmersamt att fondens kapital lånades ut med ränta till staten som betalade tillbaka under andra världskriget. *13* Fonden bekostade från sin första tid 1920 bland annat bokinköp, utgivning av läroböcker, forskning, arkiv och laboratorier och resor utomlands. På 1920-talet gick medel också till en minnesskrift över Jón Sigurðsson och insamling av folklig diktning.

Under andra världskriget var det frågan om fonden skulle kunna överleva inflationen. Räddningen kom när fonden grundade en biograf, Tjarnarbíó, som från 1942 gav överskott. Genom de allierade västmakternas trupper kom högkonjunktur och det fanns det många biobesökare.

Fonden fortsatte stödja universitetets bibliotek och från 1944 universitetets orboksarbete. Medel gick till utgåvor som Studia Islandica och doktorsavhandlingar, till insamling av ortnamn utöver resestipendier till universitetslärare och studenter för högre akademiska studier.

Sáttmálasjóður ger idag stöd åt universitetslärares och forskares internationella resor. Universitetets styrelse är också fondens. År 2005 var det nära 300 anslag som beviljades. Avkastningen av grundkapitalet är så liten att universitetet, Háskóli Íslands, årligen måste lägga till medel av sin budget för att den historiska fonden skall kunna fungera.

 

Förebilder

De ömsesidiga fonden kom till för att stärka banden mellan Danmark och Island när det var tydligt att länderna skulle skiljas. Fondens betydelse går inte att mäta, men det är lätt att tänka sig vad stöd från fonden har inneburit för de många studerande som fick en ny möjlighet att resa, för forskning, bokinköp och bokutgivning. Personliga kontakter har varit avgörande för utvecklingen på alla områden.

Någon förebild för fonden 1918 har jag inte lyckats hitta. Tankarna kan ha funnits i den europeiska fredsrörelsen som bildats i slutet av 1800-talet. I Finland bildades 1908 den Svenska kulturfonden för att stödja den svenska kulturen och för att överbrygga klyftan mellan de två folken i Finland. *14* Den fonden kan ha varit känd för J.C. Christensen. Stora allmännyttiga fonder hade bildats i industrialismens Danmark men de var inte ömsesidiga som denna.

I Köpenhamn fanns Samfundet Danmark-Island som stiftats 1916 med syftet att verka för bättre förståelse och kännedom mellan de två folken och för att främja ett naturligt samarbete mellan dem. *15* Personer som fanns i kretsen kring samfundet hade också ett visst inflytande på unionsfrågans goda lösning.

Det dansk-isländska samfundet är den äldsta av 15 nu verksamma bilaterala kulturföreningar i Norden. En motsvarande förening är Samfundet Sverige-Finland som stiftades 1924. Samfundet Sverige-Island bildades 1930 inför tusenårsfesten på Þingvellir 1930, men det är en annan historia.

Under andra världskriget sattes den nordiska sammanhållningen på svåra prov och efter kriget var känslorna starka på många håll. Det nordiska samarbetet hade vind i seglen och Nordiska rådet möttes med förväntan när det öppnades 1952. Kanske var unionsfonderna kända som förebilder när Fondet for Dansk-Norsk Samarbejde grundades 1946. Den fonden kom att följas av flera nordiska bilaterala kulturfonder. I Nordiska rådet lades 1955 fram ett förslag om ett fast nät av kulturfonder över Norden och en översikt av de bilaterala fonder som fanns.16 Bland dem förekommer Dansk-Islandsk Fond med sina två avdelningar, men i senare nordiska rapporter nämns den ej. Förslaget ledde för övrigt till stiftandet av Nordisk kulturfond 1966.

Kulturfonder är till sin natur långsiktiga, skyddade av lag och sedan medeltiden befriade från skatt. De lever ofta i skymundan, men till stor glädje för många projekt som annars inte kunnat genomföras. Dansk-Islandsk Fond och Sáttmálasjóður har en spännande bakgrund och illustrerar en liten del av Nordens historia. De är roligt att veta att Samfundet Danmark-Island också haft inflytande på stämningen vid unionsbildningen.

Att flaggan hissades i Reykjavik den 1 december 1918 förklarar varför Samfundet Sverige-Island i Stockholm håller årsmöte och fest just den dagen.

 

TEXT
Nanna Hermansson

FOTNOT

  1. Brynleifur Tóbíasson, Þjóðhátíðin 1874. Reykjavík 1958, s.160. Admiral Lagerkrantz, från krigsskeppet Norrköping, framförde hälsningen. Rolf Arpi hälsade från studenterna i Uppsala.
  2. Andersson, Jan A., Nordiskt samarbete: Aktörer, idéer och organisering 1919–1953. Lund 1994, s. 49.
  3. Andersson, 1994, s. 59.
  4. Den isländska föreningen bildades 1922 och den finska 1924.
  5. Mattsson, Anne-Marie, ”Finlands riksdag 100 år” (s. 301 i: Nordisk Tidskrift 2006).
  6. Sundbøl, Per, Dansk Islandspolitik 1913-1918. Odense University Studies in History and Social Sciences.Vol. 54. Odense 1978, s. 93.
  7. Den konservative juristen, professor Knud Berlin, som varit på Island 1907, menade att de danska delegaterna inte förstått att islänningarnas avsikt var fullständig separation. Berlin, Knud, Gammel og ny skandinavisme. Noter til svensk og dansk skandinavisme. København 1943, not s. 28.
  8. Svenstrup, Thyge, Erik Arup og Island- eller Da Christian X fandt et nyt kongerige (av Erik Arup 1937). – Magasin fra Det kongelige Bibliotek 10, 1995, s. 24. Arup hade varit med i den dansk-isländska kommittén 1908.
  9. Sundbøl, Per, i not 6 a. a. s. 95.
  10. Gísli Jónsson, 1918, Fullveldi Íslands 50 ára 1 desember 1968. Reykjavík 1958, s. 83.
  11. Berlin, Knud, Den dansk-islandske Forbundslov af 20. November 1918. København 1920, s. 99. – Berlin var aktiv motståndare till unionsavtalet. Sundbøl menar att han kände sig förbigången över att som Islandskännare inte vara med i delegationen och hänvisar till Berlins memoarer. Sundbøl, not s. 116.
  12. Svenstrup Thyge, Arup – en biografi om den radikale historiker Erik Arup, hans tid og miljø. København 2006, s. 215. – Erik Arup kom att verka för Islands sak i frågan om handskrifternas återlämnande.
  13. Guðní Jónsson, Saga Háskóla Íslands. Reykjavík 1961. s. 247 ff.
  14. Schybergson, Emil, ”Den svenska kulturfonden” (s. 58 ff. i: Finsk tidskrift. Helsingfors 1908).
  15. Lindholm, Sten, ”Dansk-Islandsk Samfund den gang og nu” (s. 34 i: Nyt fra Island, Jubilæumsnummer. 2006). – Författaren Åge Meyer Benedictsen, professor Finnur Jónsson, minister Zahle och dr. phil Arne Møller var stiftare.
  16. Medlemsförslag om fonder för kulturellt samarbete, Gunnar Ericsson och Victor Gram, Nordiska rådets protokoll, nr 27 1955.

 

LITTERATUR

Andersson, Jan A., Nordiskt samarbete: Aktörer, idéer och organisering 1919–1953. Lund 1994.

Árbók Háskóla Íslands 1920–21, 1927–28, 1944-45, 2004.

Berlin, Knud, Den dansk-islandske Forbundslov af 20. November 1918. København 1920.

Berlin, Knud, Gammel og ny skandinavisme. Noter til svensk og dansk skandinavisme. København 1943.

Brynleifur Tóbíasson, Þjóðhátíðin 1874. Reykjavík 1958.

Einar Laxness, Íslands saga A-Ö. Reykjavík 1995.

Guðní Jónsson, Saga Háskóla Íslands. Reykjavík 1961.

Lindholm, Sten, ”Dansk-Islandsk Samfund den gang og nu” (i: Nyt fra Island Jubilæums- nummer. Udg. af Dansk–Islandsk Samfund 2006).

Mattsson, Anne-Marie, ”Finlands riksdag 100 år” (i: Nordisk Tidskrift 2006).

Medlemsförslag om fonder för kulturellt samarbete, Gunnar Ericsson och Victor Gram, Nordiska rådets protokoll, nr 27 1955.

Svenstrup, Thyge, Arup – en biografi om den radikale historiker Erik Arup, hans tid og miljø. København 2006.

Sundbøl, Per, Dansk Islandspolitik 1913–1918. Odense University Studies in History and Social Sciences.Vol. 54. Odense 1978.

Thorsteinsson, Björn, Island, Politikens Danmarkshistorie. Övers. Preben Meulengracht Sørensen. København 1985. 

 

SUMMARY

 

Danish-Icelandic fund and Sáttmálasjóður

Two bilateral funds from 1918 as Iceland became an independent state united with Denmark

In the Nordic countries there is a network of bilateral cultural funds with the aim of strengthening personal bonds between the states and augmenting knowledge about the other country. There are about 13 pairs of funds, several with their origin in the Second World War, while the rest are younger.

The oldest pair was confirmed by the law of 1918, proclaiming the union of Iceland and Denmark as two sovereign states. The union was to be revised in 1941 and could be renounced three years later by either party.

In 1260 the was a treaty, sáttmáli, establishing a union between Icelanders and the Norwegian king. Taxes were paid to him in return for his promise to send ships with supplies. Iceland followed Norway under Danish crown in 1380 and was for hundreds of years governed from Copenhagen.

In the nineteenth century Icelanders begun to strive for independence and the politician Jón Sigurðsson argued that the Danes had a financial debt to Iceland, among other things for property confiscated during the Reformation. At the beginning of the twentieth century home rule was established and progress was made in many areas of Icelandic society. During the First World War contacts with Denmark were cut off and Iceland traded independently with Britain and the United States.

A Danish delegation was sent to Reykjavik in the summer of 1918 and a joint committee managed to resolve the issues of sovereignty and the Icelandic flag. The Danes restated that there was no debt to be paid, but one of the delegates put forward the idea of a cultural foundation in gratitude for old Nordic cultural heritage. The aim was also to strengthen the bond between the countries now separating. So a Danish-Icelandic fund was tied to the University of Copenhagen and another to the University of Iceland that had been founded in 1911. Two million Danish crowns were set aside for them, corresponding to 54 million Danish crowns in 2005.

During the Second World War Iceland was again cut off from the Nordic countries and looking west. The time of treaty of 1918 ran out and the republic was established on 17 June 1944. The Danish king sent a telegram with good wishes, deploring the circumstances.

Since 1920 the Danish-Icelandic fund and Sáttmálasjóður has helped students and researchers and contributed to publications, translations and cultural works. Today, however, the capital amounts to only one million in each fund, and very few scholarships are awarded in Copenhagen, but in Reykjavik sums are added to the historical fund for grants to enable teachers and researchers at the university to go abroad.

The year 1918 was hard with an extremely cold winter, volcanic eruptions and the severe Spanish flu in the autumn. Students still celebrate the first of December as the day of sovereignty, in memory of the day when the Danish flag was replaced by the Icelandic one at a small ceremony at the ministerial building in Reykjavik.

A survey of Nordic bilateral cultural funds is to be published by the Nordic Culture Fund in Copenhagen.

 

 

TEXT
Nanna Hermansson

 

 

 

Kommentarer eller frågor på artikel ?

 

 

 

Fler artiklar...

  • Om att skriva en svensk-isländsk deckare

    Om att skriva en svensk-isländsk deckare

          Jag var på jobbutbyte en sommar bland nordiska ungdomar i Reykjavik och som student ett halvår på Háskóli Íslands. Sedan dess har det isländska lagrats i ett rum i hjärtat. Minnen, smaker, lukter och stämningen bland de som rörde sig på gatan Läs mer
  • Rapport från årsmöte 2017

    Rapport från årsmöte 2017

          Medlemmar i Samfundet Sverige-Island hade kallats till årsmöte fredagen den 20 oktober 2017 i Fatburs Brunnsgata 19, Stockholm. Ordförande hälsade de 32 medlemmarna och andra gäster välkomna. Peter Landvall valdes till kvällens ordförande och Sigrún Landvall till sekreterare. Verksamhetsberättelsen för tiden 1 Läs mer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30
  • 31
  • 32
  • 33
  • 34
  • 35
  • 36
  • 37
  • 38
  • 39
  • 40
  • 41
  • 42
  • 43
  • 44
  • 45
  • 46
  • 47
  • 48
  • 49
  • 50
  • 51
  • 52
  • 53
  • 54
  • 55
  • 56
  • 57
  • 58
  • 59
  • 60
  • 61
  • 62
  • 63
  • 64
  • 65
  • 66
  • 67
  • 68
  • 69
  • 70
  • 71
  • 72
  • 73
  • 74
  • 75
  • 76
  • 77

Senaste artiklar...

Mest lästa artiklar

  • The Christian Signification of the Ramsund Carving

    The Christian Signification of the Ramsund Carving

          Sigurdsristningens kristna innebörd Inledning av Nanna Hermansson På konferensen om ballader i Tórshavn i juli 2015 nämnde Peter Andersen ristningen på Ramsundsberget i Sörmland, den så kallade Sigurdsristningen. Han antydde Läs mer
  • Islands historia i korta drag

    Islands historia i korta drag

          ISLANDS HISTORIA - i korta drag.   En kortfattad Islands historia   Gunnar Karlsson: Islands historia i korta drag. Översättning från isländska Ylva Hellerud. Mál og menning, Reykjavík. 2010. Mál og Läs mer
  • Karta Island - praktisk A4 karta

    Karta Island - praktisk A4 karta

      Här kan du se en karta över Island. En praktisk karta över hela Island i A4 storlek, lämplig att ha om du vill veta platsnamn eller planera en rundresa. Filen öppnas som Läs mer
  • Skald och kung

    Skald och kung

      Den isländske skalden Þórarinn Eldjárn hedrade kung Karl Gustav med ett hyllningskväde den 18:e november 2014.   Det finns en traditionell bakgrund till besöket på Stockholms slott då Hans Majestät Konungen tog Läs mer
  • Dansk-Islandsk Kulturfond och Sáttmálasjóður

    Dansk-Islandsk Kulturfond och Sáttmálasjóður

          TVÅ FONDER - nordiska bilaterala kulturfonder och deras bakgrund 1918.   Inom Norden finns en rad mindre kända nordiska bilaterala kulturfonder och föreningar som liksom Samfundet Sverige-Island verkar för att utveckla Läs mer
  • The Fischer Center Selfoss Foundation

    The Fischer Center Selfoss Foundation

      Den 11 juli 2013 kl 17 lokal tid var det 41 år sedan Spassky spelade 1.d4 i det första partiet i Reykjavik. I Selfoss invigde Illugi Gunnarsson det som på isländska heter Läs mer
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26

ISLAND

- inte bara Reykjavík

En resa till Island är inte bara ett besök till Reykjaviks huvudstadsområde

 

Héðinsfjörður


Ni som ännu inte besökt isens och vulkanernas ö ska passa på att resa till Island nu. Island attraherar fler och fler besökare varje år. Är det inte dags att upptäcka varför? Luta dig tillbaka och låt oss på Islandia ta hand om din resa till Island.
Tack vare goda kontakter, god lokalkännedom och förmånliga kontrakt med leverantörer i USA och på Island kan vi erbjuda både individuella- och gruppresor till bra priser. Vi på Islandia lägger stor vikt vid personlig och bra service till våra kunder.

 

ANNONS

 

Denna inloggning är bara för medlemmar med rättigheter som front-end administrator.

Inloggning backend för administrator och webmaster

Inloggning administrator här